Frost kräver sin tribut – surt nederlag och hjälpande händer för det schweiziska äventyret – del 8
Serie: 4-Xtremes
I Sibiriens bistra kyla känner sig Kammermanns som om de är med i en dålig film – som får ett oväntat lyckligt slut. Del 8 i vår serie.
Utanför rasar snöstormen och orsakar en kraftig spricka i förarhytten. Det är svårt för Mike att koncentrera sig vid ratten på grund av den dåliga sikten. Men vi tar oss fram ändå! På Amurvägen i Sibirien – eller närmare bestämt: i Zabajkalskij kraj i Ryssland – bär det österut genom oändliga skogar. Vi försöker ta igen förlorad tid. För verkstadsstoppet i den mongoliska huvudstaden Ulan Bator, som vi beskrev i vår senaste rapport, är inte det enda problemet vi stött på.
Motgångarna började när vi försökte ta oss från den frusna floden Tuul i närheten av Ulan Bator mot Ryssland. Vi hade stannat där i tre dagar och bland annat besökt den enorma ryttarstatyn av Djingis khan i närheten en härligt solig dag. Nu ville inte Axorn starta, och det blev snabbt uppenbart varför: Batterierna var urladdade. Det var inte förrän senare som vi upptäckte att en förbrukare gjort av med strömmen under natten efter en köldknäpp. Sedan dess har vi för säkerhets skull börjat använda killswitchen som Leab AG installerat varje kväll. Lastbilen kunde startas med hjälp av batterierna för bostadsdelen, men eftersom vi inte kört på några dagar var de också nästan urladdade.
God Jul och Gott Nytt år till alla RoadStars från Andrea och Mike.
Till fots på jakt efter hjälp.
Vi var därför tvungna att söka hjälp till fots i 20 minusgrader. Vi fick tag i en lastbil som starthjälp: För att komma fram till vår lastbil var den tvungen att korsa floden och skulle kunna köra igenom isen. Vi blev desto mer lättade när vi kom fram till en jurta där det stod en skåpbil och en personbil parkerade. Lätta fordon och tillräckligt med batterieffekt tänkte vi.
Männen i jurtan bjöd oss först på starkt te. Sedan var vi tvungna att skjuta på skåpbilen, vilket inte var så lätt eftersom det låg en död jak i bagaget. När vi väl kom fram till Axorn kopplade vi fordonen till batterierna och kokade te till våra räddare. Men efter bara en halvtimmes laddning gick inte lastbilen att starta.
Bensinfläkt under oljetråget.
Sent omsider fick vi tag på en verkstadsägare som kunde lite engelska och som skulle ordna fram någon denna söndagkväll. Och faktiskt: Efter två timmar fick vi ett telefonsamtal att hjälpen var i närheten. Vi fick hasta fram till huvudgatan för att visa vägen! Sedan följde en marsch, nu i mörker och ännu lägre temperatur.
Männen satte en bensindriven fläkt och en gasbrännare under oljetråget. Axorns batterier kopplades till personbilen och ett extrabatteri. Vi fick vänta en halvtimme till innan termometern för kylvätskan visade en grad. Lastbilen startade på första försöket. Natten därpå lätt vi motorn gå. Vi ville vara säkra på att batterierna blev fulladdade.
Avgasmoln utanför fönstret.
Vägen ligger fri till Ryssland! Trodde vi. När Mike slog på parkeringsvärmaren för att värma upp motorn på morgonen innan vi körde över gränsen – vi hade stängt av den eftersom det ”bara” var 20 minusgrader – slog ett avgasmoln ut framför fönstret. Mike stängde av parkeringsvärmaren och försökte starta motorn. När den äntligen tände upptäckte vi: Det rinner ut kylarvätska!
Blixtsnabbt ställde jag ut tre baljor under läckan. Mike tippade hytten och fixade en provisorisk förbiledning. Jag hällde försiktigt tillbaka kylarvätskan i systemet. Som tur var gick motorn att starta och det rann inte ut mer kylarvätska. Stor uppståndelse före första kaffekoppen ...
Hollywoodkänsla i Sibirien …
... och ett svårt beslut: tillbaka till Ulan Bator och ”vår” verkstad! Läckan hade uppstått vid parkeringsvärmaren och vi ville försäkra oss om att det inte skulle hända igen. Men mekanikerna hade inte de reservdelar som behövdes. Det är lättare i Ryssland, sade de. Därför gav vi oss ut på vägarna igen.
Det låg helt i linje med de andra händelserna under vår odyssé att vi fick vänta hela sju timmar innan vi tog oss över gränsen. Det var redan mörkt innan vi fått alla stämplar och dokument och tulltjänstemannen sade på knackig engelska: ”Now you go to Russia.” Det kändes som om vi var med i en film.
Hjälp från ett schweiziskt lastbilsproffs.
Kort därefter fick allt ett lyckligt slut: Via Facebook hade vi lärt känna Lukas som kom från Schweiz. Han bor i Ulan-Ude, den första större ryska staden efter gränsen, och livnär sig på att köra rundturer med sin terrängbil. Dagen innan hade han bjudit in oss via e-post. Vid kvällsmatern kunde vi knappt fatta vilken tur vi haft: Lukas hade arbetat många år med Mercedes-fordon som lastbilsmekaniker.
På förhand hade vi förstått: På grund av den extrema belastningen skulle den ena eller andra skadan definitivt uppstå. Tack vare Lukas förstod vi nu: Lastbilen var så svårstartad i kyla på grund av ett defekt glödstift. Men efter att ha letat i några timmar kunde vår räddare i nöden hitta en reservdel.
Utan parkeringsvärmare genom iskylan.
Den läckande parkeringsvärmaren berodde på att förbränningskammaren hade smält. Men det var en insikt som inte hjälpte oss: Vi skulle vara tvungna att importera reservdelar från Tyskland – det hade vi inte tid till! Vi beslutade oss därför för att fortsätta utan parkeringsvärmare – och bestämde oss för att träffa Lukas igen på tillbakavägen.
Under de 600 kilometer vi körde till storstaden Tjita krävde kylan sin tribut några gånger till. En gång blockerade den frusna avloppsslangen vår tvättmaskin. Lösningen blev en liten luftvärmare som vi ställde i bagageutrymmet under natten för att tina upp slangen. Även behållarna för AdBlue och spolarvätska frös. Den senare kunde Mike tina upp med en hårfön och fylla med spolarvätska som tålde 45 minusgrader.
Snömoln och vandringar.
Nu är det 2 600 kilometer till Ojmjakon, en extrem plats och den östligaste punkten under vår resa. Ca 1 000 kilometer tidigare, i Jakutsk, lät vi en Kamaz-verkstad – som Daimler äger en andel av – gå igenom lastbilen. Vägarna är bra och mestadels torra, eftersom man plogar här istället för att salta. Våra vinterdäck från Goodyear gav oss bra väggrepp även på snötäckta körbanor.
Det var bara när vi mötte stora lastbilar, som yrde upp snörök efter sig, som Mike för ett ögonblick var tvungen att köra i blindo. Men trots alla motgångar: Vi njuter av vår upptäcktsfärd genom vinterlandskapet. Kort före Ulan-Ude besökte vi det mycket spännande buddhistiska klostret och universitetet Ivolginski Datsan. Dessutom unnade vi oss några korta promendar i pudersnön vid bistra 20 minusgrader. I natt ska det bli 37 minusgrader. Vi kommer låta motorn gå för säkerhets skull.
Del 9 i RoadStars-serien kommer den 28 januari. Häng kvar!
4-Xtremes – en resa med superlativer.
4-Xtremes: Ett par från Schweiz åker på en resa full av superlativer
Del 1: Andrea och Mike Kammermann gör en resa med många superlativer i sin expeditionsmobil
Del 2: Andrea och Mike Kammermann presenterar sin expeditionshusbil byggd på en Axor
Del 3: Karaoke vid Stausee och oväder över havet för det äventyrliga paret från Schweiz
Del 4: Rätt varmt! De båda äventyrarna från Schweiz på resa i Iran
Del 5: Sågs som spioner och landade på månen! Senaste nytt från de schweiziska äventyrarna
Del 6: Skott i mörkret och en idyllisk spökstad – nytt äventyr från det schweiziska äventyrsparet
Del 7: Konsekvent offroad – det schweiziska äventyrarparet erövrar Centralasien
Del 8: Frost kräver sin tribut – surt nederlag och hjälpande händer för det schweiziska äventyret
Del 9: Paret Kammermann når världens kallaste by, alla hinder till trots
Del 10: Polerad is och en smak av hemlandet mitt i Sibirien för de schweiziska äventyrarna
Del 11: 4-Xtremes-teamet upplever besvärliga poliser och avslappning vid Svarta havet
Del 12: Ett svidande bakslag och äventyrlig sightseeing i Bulgarien för paret Kammermann
Del 13: Andrea och Mike avslutar sin extrema resa. Och de är redan tillbaka på vägarna igen
Foton: 4-Xtremes
Kommentar
Logga in om du vill skriva en kommentar.
25 kommentarer
im "FERNFAHRER 2/19" ist man nun auch aufmerksam geworden, auf Euer Riesenabenteuer!
Gruß
Klaus
im "FERNFAHRER 2/19" ist man nun auch aufmerksam geworden, auf Euer Riesenabenteuer!
Gruß
Klaus
wens jullie een goede Reis en een gezond 2019
wens jullie een goede Reis en een gezond 2019
Wünsch euch einen Guten Rutsch ins Jahr 2019
Gruss
Andreas
Wünsch euch einen Guten Rutsch ins Jahr 2019
Gruss
Andreas
Wir hoffen du bist gut gerutscht 😎
Lg, Andrea & Mike
Wir hoffen du bist gut gerutscht 😎
Lg, Andrea & Mike
-20°C...-37°C nicht meine Welt. Ist die defekte Standheizung für Motor und Fahrerkabine? Oder war die Standheizung auch für den Koffer? Merkt Ihr einen positiven Beitrag zur Stromversorgung durch die Solarzellen?
Ihr kommt offensichtlich mit den Unwägbarkeiten gut zurecht 👍!
Weiterhin viel Erfolg (auch im Umgang mit der ❄️❄️❄️) und einen kontrollierten Rutsch ins neue Jahr...
Gruß
Klaus
-20°C...-37°C nicht meine Welt. Ist die defekte Standheizung für Motor und Fahrerkabine? Oder war die Standheizung auch für den Koffer? Merkt Ihr einen positiven Beitrag zur Stromversorgung durch die Solarzellen?
Ihr kommt offensichtlich mit den Unwägbarkeiten gut zurecht 👍!
Weiterhin viel Erfolg (auch im Umgang mit der ❄️❄️❄️) und einen kontrollierten Rutsch ins neue Jahr...
Gruß
Klaus
Die Standheizung ist für den Motor und Fahrerkabine, für den Koffer haben wir eine separate plus Bodenheizung und eine kleine Elektroluftheizung für den Fall der Fälle und da diese nicht fix eingebaut ist können wir sie einsetzen wo wir wollen/brauchen.
Die Solarzellen funktionieren schon aber bringen höchstens noch 180W was praktisch nichts ist (im Iran haben sie 800W gebracht!), die Sonne ist hakt sehr flach und meistens hats noch einwenig Schnee auf den Zellen...
Aber da der Motor ja durchläuft werden die Batterien des Koffers konstant vom Alternator geladen, also haben wir mehr als genug Strom. 😊
Die Standheizung ist für den Motor und Fahrerkabine, für den Koffer haben wir eine separate plus Bodenheizung und eine kleine Elektroluftheizung für den Fall der Fälle und da diese nicht fix eingebaut ist können wir sie einsetzen wo wir wollen/brauchen.
Die Solarzellen funktionieren schon aber bringen höchstens noch 180W was praktisch nichts ist (im Iran haben sie 800W gebracht!), die Sonne ist hakt sehr flach und meistens hats noch einwenig Schnee auf den Zellen...
Aber da der Motor ja durchläuft werden die Batterien des Koffers konstant vom Alternator geladen, also haben wir mehr als genug Strom. 😊
Schöne Landschaft ist eine Sache... mit warmen Füssen läßt sie sich besser genießen.. 😄.
Hhmmm 180W, damit ließen sich im Notfall (bei 24V) noch so 5...6 A Ladestrom gewinnen (?), besser als nix...
Eure Ausstattung ist wirklich vielfältig ... gut vorbereitet... 👍
Gruß
Klaus
Schöne Landschaft ist eine Sache... mit warmen Füssen läßt sie sich besser genießen.. 😄.
Hhmmm 180W, damit ließen sich im Notfall (bei 24V) noch so 5...6 A Ladestrom gewinnen (?), besser als nix...
Eure Ausstattung ist wirklich vielfältig ... gut vorbereitet... 👍
Gruß
Klaus
Trotz allem Ungemach schöne, friedliche Festtage und im Anschluß einen schönen, gesunden Jahreswechsel u. Start 2019, wo immer Ihr auch seid. 👍
LG aus München
Trotz allem Ungemach schöne, friedliche Festtage und im Anschluß einen schönen, gesunden Jahreswechsel u. Start 2019, wo immer Ihr auch seid. 👍
LG aus München
Wir hoffen du bist gut ins 2019 gestartet 👍😎
Wir hoffen du bist gut ins 2019 gestartet 👍😎
Merry Christmas and Happy New Year! 🎄🥂🍾🎅☃️🚛💨
Merry Christmas and Happy New Year! 🎄🥂🍾🎅☃️🚛💨