Sågs som spioner och landade på månen! Senaste nytt från de schweiziska äventyrarna – del 5
Serie: 4-Xtremes
Med sin Axor-campingbil har Andrea och Mike Kammermann kämpat sig fram från Iran till Kaukasus – ofta på äventyrliga rutter. Del 5 i vår serie.
Om ni kunde se oss idag så skulle vi inte precis göra något fräscht intryck. Vi campar i Georgien vid stranden av en flod. De gångna nätterna har det varit kraftigt åskoväder. Många blixtar slog ner i närheten av lastbilen – så sådär särskilt mycket sömn fick vi inte.
Men humöret är ändå på topp: Om några dagar ska våra pass vara framme i huvudstaden Tbilisi tillsammans med visumet till Ryssland och Mongoliet. Efter att vi fick planera om vårt rutt förra månaden eftersom vi inte fick något visum till Pakistan är vägen till Rysslands fjärran östern nu fri. Åtminstone vad gäller det byråkratiska.
På vägen till Kaukasusrepubliken Georgien har vi färdats genom Iran, från de torra södra delarna till långt upp i norr. Särskilt spännande var stoppet i Esfahan. Där såg vi det enorma Emamtorget och pratade med invånarna där. Det kommer inte längre så mycket turister till landet och folk uppskattar alla kontakter med folk utifrån. Vi blir hela tiden tilltalade, får sötsaker eller förevigas på smartphones.
När man möts av så mycket gästvänlighet ger det sig själv att vi skulle hälsa på en ”gammal bekant”: en bonde som gav oss flera kilo frukt på vägen in i öknen Dasht-e Lut. Den här gången hade vi med oss presenter, till exempel hemkokad marmelad gjord på hans frukt. Bonden blev jätteglad och bjöd in oss till sin familj. Hans bror, en mekaniker, förälskade sig i vår Yamaha. Han erbjöd oss gratisservice, men vi avböjde. Vi ville inte utnyttja hans frikostighet och motorcykeln funkar alldeles utmärkt – precis som vår Axor.
Men ibland hjälper en inte ens den starkaste lastbil vidare. Det fick vi erfara på vägen till Kaspiska havet. Där gick resan via bergspass, landskapet blev grönare och klimatet var redan nästan tropiskt. Målet var en sjö på mer än 2 000 meters höjd. Men till sist var vägen så sörjig och brant att vi fick vända om. Eller rättare sagt: backa tills vi äntligen kunde vända.
Även i saltöknen Kavir öster om Teheran var vi tvungna att vända. Där blev vi stoppade av militären vid en kontrollstation för spioner! Iran är verkligen inte världens lättaste land att resa i. När vi skulle campa blev vi kontrollerade av polisen flera gånger. Alla dessa situationer visade sig ändå till sist vara oproblematiska. Men på grund av språkbarriären visste vi aldrig riktigt om allt verkligen var okej.
Trots det övervägde de positiva intrycken efter våra fyra veckor i Iran. En del av äventyren upplevde vi för övrigt bara för att vi valde att åka igenom landet på mindre vägar. På så sätt hamnade vi plötsligt i en uttorkad flodbädd där det kändes som om vi befann oss på månen. Vi skickade iväg drönaren flera gånger för att vi inte kunde få nog av de foton som den tog från luften.
Ett svårt hinder visade sig inresan från Iran till Armenien vara. I fem timmar skickades vi från den ena gränsvakten till den andra. Till sist fick vi veta att vi var tvungna att vänta på en veterinär som skulle undersöka Aimée. Efter en timmas väntetid kom det plötsligt en tjänsteman och frågade vad vi gjorde här, för vi var ju färdiga för länge sen!
Södra delen av Armenien består av det ena bergspasset efter det andra. Vägarna är sönderkörda av de otaliga lastbilarna som transporterar iransk diesel till landets inre delar och vi blev rejält genomruskade. Mike önskade att det hade funnits halva växellägen och en retarder. Flera gånger om dagen åkte vi från höjder på mellan 1 500 och 2 500 meter ner till 400–700 meter och så upp igen. Byggnadsstilen påminner mycket om sovjettidens stil. När vi skulle handla fick vi kommunicera med händer och fötter och kassörskorna bakom disken fnissade.
Armenien anses vara det första kristna landet i historien och det finns många kyrkor och kloster. Klostret Tatev som ligger uppe på en platå är ett av de mest kända. Dit kom vi i tjock dimma och parkerade 100 meter därifrån – och kunde inte ens se klostret. Men morgonen därpå fick vi efter en kort vandringstur i gengäld en imponerade utsikt mot komplexet.
Vi fick även en storartad utsikt över Selimpasset längre norrut. Vilken tur att Mike insisterade på att jag – Andrea – skulle gå upp tidigt efter att vi hade övernattat ovanför bergspasset så att jag kunde fotografera soluppgången. Därefter slog vi läger vid Sevansjön några nätter. Vi behövde nog lite tid för att intrycken från de senaste veckorna skulle sjunka in.
Medan vi fortfarande var kvar i Armenien upptäckte vi att solcellsanläggningen på bodelen under en hel veckas tid bara hade gett halv effekt. Som tur var fick vi kontakt med supporten hos påbyggaren Bliss Mobil. Deras tips var att undan för undan demontera panelerna och mäta spänningen varje gång vi anslöt dem igen! Det visade sig att det bara var en stickpropp som hade skakats loss och en säkring som skulle bytas.
Här i Georgien har vi också kört igenom flera bergspass och många av landskapen påminner om Schweiz. Vårt första stopp var ett grottkloster i södra delen av landet där 20 000 personer lär ha levt en gång i tiden. Vi har åkt tvärs igenom landet, ända ut till Svarta havets kust. Där campar vi nu vid stranden.
Trots åskovädret föregående nätter och till dels även kraftigt regn är det fortfarande sommarvärme och man kan bada i havet. Det njuter vi verkligen av. För när allt kommer omkring vet vi ju att vi är på väg norrut och därmed på väg mot vintern. Men det betyder också att vi är på väg mot vår nästa ”Xtreme”-ort som heter Ojmjakon och ligger i Rysslands fjärran östern. Vi ser verkligen fram emot resan dit!
Del 6 i RoadStars-serien kommer den 22 oktober. Häng kvar!
4-Xtremes – en resa med superlativer.
4-Xtremes: Ett par från Schweiz åker på en resa full av superlativer
Del 1: Andrea och Mike Kammermann gör en resa med många superlativer i sin expeditionsmobil
Del 2: Andrea och Mike Kammermann presenterar sin expeditionshusbil byggd på en Axor
Del 3: Karaoke vid Stausee och oväder över havet för det äventyrliga paret från Schweiz
Del 4: Rätt varmt! De båda äventyrarna från Schweiz på resa i Iran
Del 5: Sågs som spioner och landade på månen! Senaste nytt från de schweiziska äventyrarna
Del 6: Skott i mörkret och en idyllisk spökstad – nytt äventyr från det schweiziska äventyrsparet
Del 7: Konsekvent offroad – det schweiziska äventyrarparet erövrar Centralasien
Del 8: Frost kräver sin tribut – surt nederlag och hjälpande händer för det schweiziska äventyret
Del 9: Paret Kammermann når världens kallaste by, alla hinder till trots
Del 10: Polerad is och en smak av hemlandet mitt i Sibirien för de schweiziska äventyrarna
Del 11: 4-Xtremes-teamet upplever besvärliga poliser och avslappning vid Svarta havet
Del 12: Ett svidande bakslag och äventyrlig sightseeing i Bulgarien för paret Kammermann
Del 13: Andrea och Mike avslutar sin extrema resa. Och de är redan tillbaka på vägarna igen
Foto: 4-Xtremes
Kommentar
Logga in om du vill skriva en kommentar.
18 kommentarer
Weiterhin nur das Beste, um auch die restlich geplante Tour ohne "Schäden" bewältigen zu können.
Weiterhin nur das Beste, um auch die restlich geplante Tour ohne "Schäden" bewältigen zu können.
Gerade vor Kontakten mit islamischen Kontrollorganen, ohne daß ich die Sprache spreche, hätte ich... starke Bedenken.
Und die Mondlandschaft sieht aus wie aus einem science fiction Streifen aus Hollywood - sehr einsame Einsamkeit...
Weiterhin Spaß, Glück und gute Nerven... damit ich/wir noch viele schöne Bilder und Abenteuergeschichten sehen/lesen...
Gruß
Klaus
Gerade vor Kontakten mit islamischen Kontrollorganen, ohne daß ich die Sprache spreche, hätte ich... starke Bedenken.
Und die Mondlandschaft sieht aus wie aus einem science fiction Streifen aus Hollywood - sehr einsame Einsamkeit...
Weiterhin Spaß, Glück und gute Nerven... damit ich/wir noch viele schöne Bilder und Abenteuergeschichten sehen/lesen...
Gruß
Klaus
Wir hatten schon auch ab und zu Bedenken, vor allem aber grosser Respekt wenn wir es mit den Behörden zu tun haben. Manchmal hilft es auch wenn man die Sprache nicht versteht, das kann auch gewisse Freiheiten schaffen weil man es ja nicht besser wusste. Manchmal schützt "nicht-verstehen" vor Strafe ;)
Aber wir passen natürlich auf und geben uns Mühe die Regeln die verstehen können zu respektieren.
Liebe Grüsse aus Kasachstan, Andrea & Mike
Wir hatten schon auch ab und zu Bedenken, vor allem aber grosser Respekt wenn wir es mit den Behörden zu tun haben. Manchmal hilft es auch wenn man die Sprache nicht versteht, das kann auch gewisse Freiheiten schaffen weil man es ja nicht besser wusste. Manchmal schützt "nicht-verstehen" vor Strafe ;)
Aber wir passen natürlich auf und geben uns Mühe die Regeln die verstehen können zu respektieren.
Liebe Grüsse aus Kasachstan, Andrea & Mike