Karaoke vid Stausee och oväder över havet för det äventyrliga paret från Schweiz – Del 3

Serie: 4-Xtremes

Semesterkänsla på makadam.

Andrea och Mike Kammermann är ute på långkörning med sin expeditions-Axor: från Schweiz till östligaste Ryssland och tillbaka. De båda äventyrarna har nu lagt den första etappen genom sydöstra Europa bakom sig. Här berättar de om sina upplevelser i del 3 av vår serie.

Oförglömliga vyer: Klosterkomplexet Metéora, som är ett av Unescos världsarv, gjorde stort intryck på de båda äventyrarna. Det samma gäller det vilda landskapet i Kroatien och Albanien.
Oförglömliga vyer: Klosterkomplexet Metéora, som är ett av Unescos världsarv, gjorde stort intryck på de båda äventyrarna. Det samma gäller det vilda landskapet i Kroatien och Albanien.
Oförglömliga vyer: Klosterkomplexet Metéora, som är ett av Unescos världsarv, gjorde stort intryck på de båda äventyrarna. Det samma gäller det vilda landskapet i Kroatien och Albanien.
Oförglömliga vyer: Klosterkomplexet Metéora, som är ett av Unescos världsarv, gjorde stort intryck på de båda äventyrarna. Det samma gäller det vilda landskapet i Kroatien och Albanien.
Oförglömliga vyer: Klosterkomplexet Metéora, som är ett av Unescos världsarv, gjorde stort intryck på de båda äventyrarna. Det samma gäller det vilda landskapet i Kroatien och Albanien.
Oförglömliga vyer: Klosterkomplexet Metéora, som är ett av Unescos världsarv, gjorde stort intryck på de båda äventyrarna. Det samma gäller det vilda landskapet i Kroatien och Albanien.
Oförglömliga vyer: Klosterkomplexet Metéora, som är ett av Unescos världsarv, gjorde stort intryck på de båda äventyrarna. Det samma gäller det vilda landskapet i Kroatien och Albanien.
Oförglömliga vyer: Klosterkomplexet Metéora, som är ett av Unescos världsarv, gjorde stort intryck på de båda äventyrarna. Det samma gäller det vilda landskapet i Kroatien och Albanien.
Oförglömliga vyer: Klosterkomplexet Metéora, som är ett av Unescos världsarv, gjorde stort intryck på de båda äventyrarna. Det samma gäller det vilda landskapet i Kroatien och Albanien.
Oförglömliga vyer: Klosterkomplexet Metéora, som är ett av Unescos världsarv, gjorde stort intryck på de båda äventyrarna. Det samma gäller det vilda landskapet i Kroatien och Albanien.
Oförglömliga vyer: Klosterkomplexet Metéora, som är ett av Unescos världsarv, gjorde stort intryck på de båda äventyrarna. Det samma gäller det vilda landskapet i Kroatien och Albanien.
Oförglömliga vyer: Klosterkomplexet Metéora, som är ett av Unescos världsarv, gjorde stort intryck på de båda äventyrarna. Det samma gäller det vilda landskapet i Kroatien och Albanien.
Oförglömliga vyer: Klosterkomplexet Metéora, som är ett av Unescos världsarv, gjorde stort intryck på de båda äventyrarna. Det samma gäller det vilda landskapet i Kroatien och Albanien.
Oförglömliga vyer: Klosterkomplexet Metéora, som är ett av Unescos världsarv, gjorde stort intryck på de båda äventyrarna. Det samma gäller det vilda landskapet i Kroatien och Albanien.
Oförglömliga vyer: Klosterkomplexet Metéora, som är ett av Unescos världsarv, gjorde stort intryck på de båda äventyrarna. Det samma gäller det vilda landskapet i Kroatien och Albanien.
Oförglömliga vyer: Klosterkomplexet Metéora, som är ett av Unescos världsarv, gjorde stort intryck på de båda äventyrarna. Det samma gäller det vilda landskapet i Kroatien och Albanien.
Oförglömliga vyer: Klosterkomplexet Metéora, som är ett av Unescos världsarv, gjorde stort intryck på de båda äventyrarna. Det samma gäller det vilda landskapet i Kroatien och Albanien.
Oförglömliga vyer: Klosterkomplexet Metéora, som är ett av Unescos världsarv, gjorde stort intryck på de båda äventyrarna. Det samma gäller det vilda landskapet i Kroatien och Albanien.
Oförglömliga vyer: Klosterkomplexet Metéora, som är ett av Unescos världsarv, gjorde stort intryck på de båda äventyrarna. Det samma gäller det vilda landskapet i Kroatien och Albanien.
Oförglömliga vyer: Klosterkomplexet Metéora, som är ett av Unescos världsarv, gjorde stort intryck på de båda äventyrarna. Det samma gäller det vilda landskapet i Kroatien och Albanien.
Oförglömliga vyer: Klosterkomplexet Metéora, som är ett av Unescos världsarv, gjorde stort intryck på de båda äventyrarna. Det samma gäller det vilda landskapet i Kroatien och Albanien.
Oförglömliga vyer: Klosterkomplexet Metéora, som är ett av Unescos världsarv, gjorde stort intryck på de båda äventyrarna. Det samma gäller det vilda landskapet i Kroatien och Albanien.

Klockan är 19.30 och vi sitter inne i vår expeditionshusbil där det är 30 grader varmt. Inte ett moln på himlen. Det har inte kommit någon nederbörd på flera dagar, och indikatorn för luftfuktighet visar "low" – en tydlig försmak på vad som väntar på resan genom öknen. Vi är i Ankara i Turkiet och har parkerat vår Axor utanför ett hotell. På landet har vi hittat betydligt trevligare platser att övernatta än det här. Men det är nog inte fel att tänka lite mer på säkerheten när man är i städerna. Dessutom har vi trådlöst internet här.

Än så länge har vi kört 3 600 kilometer. Vi började i Schweiz och körde genom Italien, Slovenien och Kroatien. Sedan, efter en kort bit genom Bosnien, kom Montenegro, Albanien, Grekland och Turkiet. Axor och tekniken i bodelen fungerar precis som den ska. Vi har hittills bara behövt byta en strålkastarlampa. Men den hade också tio år på nacken. I Slovenien tankade vi fullt och behövde inte tanka igen förrän i Turkiet. Även AdBlue-tanken är fortfarande halvfull.


Det är bara att fortsätta även om det går långsamt ibland – paret Kammermann har hittills kört mellan 100 och 500 kilometer om dagen.
Det är bara att fortsätta även om det går långsamt ibland – paret Kammermann har hittills kört mellan 100 och 500 kilometer om dagen.

Dagliga körsträckor mellan 100 och 500 kilometer.

Varje dag kör vi mellan 100 och 500 kilometer. Det beror bland annat på om det bara är att köra eller om vi måste passera en gränsövergång någonstans. Eller om vi behöver hitta en bankomat eller fylla på vatten. Och om det finns något att se längs vägen förstås!

En första höjdpunkt var Kroatien: karga kuster, bördiga slätter, mäktiga berg med sjöar och historiska städer – Kroatien hade allt. Vi fick till och med uppleva ett spännande möte med lokalbefolkningen. Vi hade slagit oss ned vid en damm när två bilar med fem personer dök upp. De frågade om de kunde grilla intill oss. Till slut stod där ett tiotal bilar och det blev en jättefest med bratwurst, öl och karaoke – med vårt 230-voltsuttag som strömförsörjning till högtalarna. Vi kommunicerade, som nästan överallt, med händer och fötter. Mot slutet blev vi inbjudna att göra ett stopp där på hemvägen också, för att fortsätta festen.

I Albanien infann sig riktig semesterkänsla. Vi tittade på ruiner, campade på blåsiga stränder och lyckades hitta avlägset belägna varma källor. Särskilt inlandet föll oss i smaken – små byar nästan utan turister, smala vägar, karga berg och gröna kullar, lammgrytor som fyllde på krafterna. Allt var väldigt genuint. Vi fick också många tillfällen att titta närmare på allting. I och med att vägarna blev allt smalare och ojämnare och till och med huvudlederna bestod av makadam, kunde vi inte köra fortare än 44 kilometer i timmen i Albanien.


Imponerande kloster på sandstensklippor.

I Grekland var vägarna lättare att köra på. Vi blev särskilt imponerade av klosterkomplexet Metéora, beläget uppe på de höga sandstensklipporna. En fantastisk plats, vi hade aldrig sett något liknande. Vi övernattade på en utsiktsplats så att vi kunde gå in och titta i ett av klostren det första vi gjorde nästa morgon. Lugnet och dofterna var unika. 

Under en natt på stranden i Grekland låg vi och såg på när en massiv storm utvecklade sig ute till havs. Det var de många blixtarna som väckte oss. Det såg ut som ljuspulser från ett stroboskop.

I Istanbul hittade vi det perfekta stället att slå oss ned på: i en park vid havet, bara tio minuter till fots från Ayasofya. På sådana ställen är vi annars lite begränsade i och med vår hund. Vi kan ju inte ta med Aimèe in i en moské eller in på ett museum, men inte heller lämna henne ensam för länge. Men tack vare den här platsen kunde vi vara borta i två, tre timmar och titta på staden, och sedan komma tillbaka till Aimèe och lite senare gå ut på upptäcktsfärd igen. Något som förstås också var en jätteupplevelse var att köra över bron över Bosporen mellan Europa och Asien.


Camping på stranden.

Vid Svarta havet slog vi läger i några mycket idylliska bukter. Det var vi inte ensamma om, speciellt inte på helgen. Turkarna campar gärna överallt där det råkar finnas lite ledig sand, med kyckling på grillen och mycket svart te. Vi är jätteglada att vi ska förbi Turkiet på vår väg tillbaka också. Detta land har enormt mycket att erbjuda, både vad gäller kultur och natur.

Förresten är många vägar i Turkiet både modernare och i bättre skick än i Schweiz. Praktiskt taget varje Mercedes-Benz-lastbil vi möter här är en Axor. Men det är inte så konstigt, under lång tid tillverkades ju Axor här i staden Aksaray. 

Färgglada händer på kylargrillen.

I Kroatien – där vägarna också är i toppskick – gav vi vår lastbil en liten ansiktslyftning. Vi tog några av klistermärkena med färgglada händer, som vi hade satt i vår bodel, och klistrade fast dem på kylargrillen. Nu ser bilen inte lika militäraktig ut!

Vad som är grejen med händerna? Innan resan samlade vi in pengar i samarbete med schweiziska Röda korset (SRK). De används till projekt som arbetar för att förebygga och minska förekomsten av ögonsjukdomar i Afrika och Asien. Och för varje summa som överstiger 50 schweiziska franc får bidragsgivarna klistra på en hand på vår bil.

Färgglad kylargrill, diesel i tanken och ständig äventyrslust – vi är verkligen rustade för den första av våra fyra extremplatser: öknen Dasht e-Lut i Iran. Enligt vår grova planering ska vi vara där den första veckan i augusti. Och allt tyder på att marktemperaturen faktiskt kommer att bli 70 grader, precis som vi har ställt in oss på.

Del 4 i RoadStars-serien kommer den 27 augusti. Häng kvar!



Foto: 4-Xtremes


19 kommentarer