4-Xtremes – del 36: Andrea och Mike låter sig inte vilseledas

Från den italienska hamnstaden Genua avgår många färjor till Barcelona. När du läser det här inlägget har vi rest med en av dem till Spanien. Förmodligen. Hundraprocentigt säkert resande finns nämligen inte för närvarande. Det har vi fått uppleva om och om igen under de hittills 60 000 kilometrarna av vår ”World Tour”. Det ingick inte från början att vi skulle göra något stopp i Italien.

Ni kommer kanske ihåg: Senast hörde vi av oss från Kroatien – utan hopp om att kunna resa österut, så som vi hade tänkt oss. Såväl Ryssland som det sydligare belägna Iran hade nämligen stängt sina gränser på grund av Covid-19. Sen hörde vi plötsligt från andra overlanders som hade lyckats ta sig fram utan större problem. Vi började genast undersöka saken. Men även om Iran nu vore permanent öppet för turister hittade vi ingen information på internet om möjligheten att resa vidare med färja över Persiska viken till Förenade arabemiraten. Det hela blev för riskabelt. Vi fick alltså återigen rikta blickarna mot Västeuropa!

Med Unimog till vandringsleden.

Trots alla dessa bekymmer kring planeringen har vi upplevt och upptäckt mycket sedan vårt senaste inlägg. Exempelvis Plitvicesjöarna i Kroatien med deras imponerande vattenfall. De sprudlar förvisso inte lika mycket på hösten som under andra årstider. Å andra sidan är det betydligt färre andra besökare att dela dem med. En intressant grej för Mercedes-fans: Den som vill spara på stegen kan åka till utsiktsplatserna på vandringslederna med små tåg som dras av Unimog-fordon. 

Kan man resa i Kroatien utan att göra avstickare till Adriatiska havet? Nej! Vi pausade i kustorten Novi Vinodolski och styrde sedan vår Axor uppför en allt smalare bergsväg tills vi kom till borgruinen Ledenice. På den närbelägna ön Krk träffade vi några av våra vänner. Under natten blåste en storm i 100 kilometer i timmen mot vår lastbil, så vi sov inte en blund. Dagen därpå belönades vi med en tämligen spektakulär s.k. Lost Place: ett hotellkomplex från 1970-talet på 25 hektar som efter hand har erövrats av graffitikonstnärer och naturen.

I snigeltempo genom norra Italien.

De 500 kilometrarna till Genua lade vi bakom oss genom att huvudsakligen köra i snigelfart på småvägar. Vi besökte platser som Portogruaro med dess märkvärdigt sneda kyrktorn, som måste stöttas upp. Nära Mantua kom vi till kyrkan ”Santuario Beata Vergine Maria delle Grazie”. Där samlas de bästa ”Madonnari” i världen varje år på torget framför kyrkan och deltar i en fest där de målar bilder av helgon med välsignade kritor. Vi fick chansen att beundra några av dessa förgängliga konstverk. 

Lika speciell som festen är kyrkan i sig. Inne i byggnaden hänger en uppstoppad krokodil från taket och utmed väggarna står papier-maché-figurer av helgon. Med hjälp av ytterligare en serie visas de faror som kan undvikas med hjälp av böner till Gud. Med andra ord får besökarna se figurer som dör på hemska sätt.

I Pavia mottog vi de båda beställda cyklarna och började direkt att ge oss ut på utflykter i höstsolen. Vår Axor fick ett par dagars paus på en ställplats vid floden Po. Det hade den verkligen förtjänat. Vi har ju dessutom fortfarande många planer för vår trogna lastbil.

Foton: 4-Xtremes