4-Xtremes – del 33: På platsen för den värsta kärnkraftsolyckan – vandring genom Tjernobyl

Serie: 4-Xtremes – The World Tour

Deprimerande höjdpunkt.

Tjernobyl har skrivit världshistoria. 35 år senare kan man besöka platsen för kärnkraftskatastrofen – under strikta säkerhetsåtgärder. Andrea och Mike vågade sig på det.

När pariserhjulet inte snurrar längre. I Pripjat står världen stilla sedan reaktorkatastrofen år 1986 – i alla fall den som byggts av människor.


Ända sedan Ukraina stod på resplanen var det en självklarhet: vi måste besöka Tjernobyl. Efter kärnkraftskatastrofen den 26 april 1986 spärrade myndigheterna i dåvarande Sovjetunionen av en radie på 30 kilometer runt havererade reaktorblock 4 och gjorde området till ett skyddsområde. Över 160 byar och städer evakuerades eller jämnades med marken. Den övergivna staden Pripjat är idag en global symbol för ett ”Lost Place”.

Om man vill besöka området måste man boka en guidad tur. Vi hittar ett vandrarhem där ägaren går med på att passa Aimée en dag. Vid kontrollpunkten väntar vår reseguide Julia på oss. Pass och drönare kontrolleras, vi får dosimetrar för att mäta strålning – och anvisningar att bära med dessa under hela dagen. Och sedan går bommen upp för oss och vår Axor.


I Tjernobyl har den havererade reaktor 4 fått ett nytt hölje.
I Tjernobyl har den havererade reaktor 4 fått ett nytt hölje.
Trevlig atmosfär, dold fara.
Trevlig atmosfär, dold fara.
Strikta kontroller innan man får lämna skyddsområdet igen.
Strikta kontroller innan man får lämna skyddsområdet igen.

Folk arbetar fortfarande här.

Till vår förvåning är gatan splitterny, så vi når snabbt Tjernobyl. Staden ligger utanför 10‑kilometerszonen, den inre ringen av skyddsområdet. Många byggnader har renoverats och används som boende för arbetarna och ingenjörerna på det tidigare kraftverket Pripjat. Forskare, soldater, poliser, brandmän – här jobbar faktiskt ganska många människor, om än växelvis. Bra infrastruktur, solsken och höstfärgade träd präglar vårt besök – den trevliga atmosfären hade lätt kunnat dölja den fara som platsen fortfarande kan utgöra.

Vi ser det nya skyddshöljet på reaktorblock 4 och där intill reaktorblock 3 som producerade el fram till år 2000. Vi får bara stanna och ta bilder på vissa bestämda platser. Ännu en kontrollpunkt och sedan befinner vi oss i 10‑kilometerszonen, i Pripjat. Staden, som på den tiden hade 50 000 invånare, evakuerades snabbt. Allt har stått stilla i 35 år och naturen håller på att ta tillbaka Pripjat.


Välkomna till Pripjat!
Välkomna till Pripjat!
Idag finns inte mycket kvar att se av den tidigare boulevarden.
Idag finns inte mycket kvar att se av den tidigare boulevarden.
Radiobilar som aldrig togs i drift.
Radiobilar som aldrig togs i drift.
Övergiven till förfall.
Övergiven till förfall.
Naturen tar tillbaka Pripjat.
Naturen tar tillbaka Pripjat.

Pripjat – 35 år i törnrosasömn.

Vi kör längs huvudgatan. Idag är den övervuxen och går knappt att urskilja, men den var en gång en boulevard. Pripjat, som anlades för arbetarna på kärnkraftverket mindre än 20 år före katastrofen, var en relativt rik stad. De flesta byggnaderna är igenbommade. Men vi får besöka en skola, ett daghem, ett hotell och ytterligare några byggnader, på egen hand till och med.

Vi besökte även den kanske mest kända platsen i den en gång blomstrande staden: nöjesparken med pariserhjul och radiobilar. Parken hade inte ens tagits i drift när den tillsammans med Pripjat fick ett abrupt slut år 1986. Strax innan turen – alldeles för tidigt – är över tar vi en avstickare till Duga. Den 150 meter höga mottagarantennen var en del av en ”over‑the‑horizon”-radar som sovjeterna använde som missilförsvarssystem.


Fick komma ut först efter en strikt kontroll.

Sedan blev det allvar. Innan vi fick lämna skyddsområdet var vi tvungna att passera två kontrollpunkter med helkroppsskannrar. Även Axor kontrollerades för strålning. Dosimetrarna skickades till ett laboratorium för bedömning. Om värdena är för höga blir man informerad om detta och måste bli läkarundersökt eller till och med behandlad. Det slapp vi. Därmed kunde vi fortsätta vår World Tour – berikade med minnen från en deprimerande, men extremt spännande dag.


4-Xtremes – The World Tour.

En resa som saknar motstycke.

Andrea och Mike Kammermann är på väg med sin Axor under tre år. ”4-Xtremes – The World Tour” är mottot för resan som de två schweizarna gav sig ut på i mitten av 2020 – och som RoadStars-communityn har förmånen att kunna följa! Håll dig uppdaterad så att du inte missar något av de hisnande resmålen som det äventyrliga paret besöker.

Du hittar alla delar av serien ”4-Xtremes – The World Tour” här.

Hur resan förlöpte före överfarten till Sydamerika hittar du här.


Foto: 4-Xtremes

18 kommentarer