Tunga transporter: Centimeterarbete, styrka och koncentration

Marko Niinikari är en karl med lugn röst och starka nerver. Bakom hans trailer har det blivit trångt. Mycket trångt. Det är bara cirka 20 centimeter mellan elboxen intill vägen och trailerns baksida. Nu knastrar det till i komradion igen, ett par ord på finska, ett kort svar från Marko och sedan tar han upp foten från bromspedalen. Långsamt sätts ekipaget i rörelse. Att avståndet mellan trailerns baksida och hindret bara var en handsbredd kunde Marko själv inte ens se: Från förarhytten till slutet av ekipaget är det nämligen drygt 80 meter.

Radiomeddelandet kom från en skåpbil som kör precis bakom ekipaget. –All vår kommunikation måste vara kristallklar, säger Marko. Komradion har han kvar i handen. Han syftar på kommunikationen inom hela teamet och i synnerhet med styrmannen i den skåpbil som hör bakom honom, som via fjärrkontroll styr trailerns axlar och ser till att långtradarkombinationen på 83 meter kan ta sig runt kurvan utan skador. 

Ett kort kommando från komradion. Marko svarar bara snabbt med ”OK”. Med höger fot trycker han försiktigt på gaspedalen. Hans Actros L tungdragare (upp till 250 ton) på 463 kW drar lasten framåt i gånghastighet på riksväg 5 i västlig riktning. –Vi är nästan framme vid motorvägen. Men först ska vi ta oss igenom två rondeller. 

Vinden gör att regnet slår mot ansiktet.

Morgonen dessförinnan i Brunsbüttels hamn. Den iskalla vinden gör att det kraftiga regnet slår i ansiktet på teammedlemmarna. Runt Marko står män med varselkläder och hjälmar. Varningsskyltar fälls ut, säkerhetsbälten knäpps och orangefärgat ljus blinkar.

Marko är en av de förare som Silvasti, den finska jätten på tunga transporter, har skickat till Nordsjökusten i Tyskland. Under flera veckor har 50-åringen från Turku och hans kollegor sin bas här. Silvasti transporterar vindkraftverk till deras mål i den västra delen av Schleswig-Holstein. Bara de vingar som Marko och hans förarkollegor Mikko Holm, Toni Henriksson och de andra i teamet tar med sig till vindkraftparkens byggarbetsplats i natt är 67 meter långa. De har fraktats med båt från Kina. Totalt lagras 18 exemplar här.

Den planerade transporten har flyttats fram några gånger, men i dag är det dags. En hamnkran lyfter upp den sista av de tre vingarna till vindkraftparken på en förlängningsbar trailer bakom Markos gula Actros L. Efter ytterligare 30 minuter är ekipaget klart för avfärd, som planeras för kvällen. Polisen, som ska ackompanjera transporten, anländer till hamnen kl. 20.00. –Då har vädret kanske hunnit bli bättre, säger Marko. Hans skratt avslöjar att han inte själv tror på det han säger.

I gånghastighet på motorvägen.

Elva timmar senare: Efter den andra rondellen bär det av i gångfart mot avfarten på motorväg 23 i nordlig riktning. I rondellen kör lastbilarna mot färdriktningen, eftersom det är det enda som fungerar med de långa fraktgodsen. 

Strax före målet väntar den största utmaningen: De sista kilometerna från motorvägen till vindkraftparken måste de tre lastbilarna backa på en grusväg. Styrmännen har parkerat sina transportbilar på en parkeringsplats bredvid sträckan och följer lastbilarna till fots. Fjärrkontrollerna för traileraxlarna ligger trots kylan helt stilla i männens händer. Centimeter för centimeter kör man nedför den smala vägen mot vindkraftparken. Det tar ytterligare en timme. Strålkastare lyser upp det område där vindkraftparken kommer att ligga. Först efter några diskussioner vet Marko var han ska parkera ekipaget i natt. I morgon lastar de av.

– Självklart känner man sig lättad när transporten är avklarad och vingarna är intakta, säger han. Det tar dock några nätter till innan alla 18 vingar är framme i vindkraftparken. Först då åker teamet tillbaka till Finland.

Foto: Sebastian Vollmert
Video: Martin Schneider-Lau