Liten yta, stor uppgift: En tur på sjukhusområdet med Burkhard Oldörp

Mycket att göra på området.

Mycket av utrustningen här på området kommer från A till B med hjälp av en toppmodern logistikanläggning. Den består av förarlösa transportenheter som kör containrar huvudsakligen under jord. De styrs via ett wifi-nät och når sin destination med hjälp av hissar. Trots det har Burkhard och hans förarkollegor arbete så det räcker. I Lübeck är det tre Atego 818 i drift. Universitetssjukhuset är med sina nästan 16.000 anställda Tysklands näst största sjukhus efter Charité i Berlin. Under 2021 behandlades exakt 440.824 personer. Cirka hälften av dem här i Lübeck, den andra halvan på filialen i Kiel. Även där används Atego. Fem till antalet, delvis för leveranserna mellan de båda anläggningarna. På ett år blir det en imponerande mängd materialtransporter: cirka 31.000.

Sedan mer än 25 år är Burkhard en kugge i detta logistiska maskineri och ser till att allt går som smort. Ändå har han en helt annan bakgrund. ”Jag är utbildad snickare och efter utbildningen var jag till havs i tre år.” Efter ett tag bestämde han sig för att skola om sig och bli ”vägarnas konung” istället. ”Under förarutbildningen specialiserade jag mig på tankbilar och fick genast jobb den vägen” berättar han. Han blev dock snabbt varse: När man kör tanklastbil är det inte mycket frihet bakom ratten, däremot en himla massa säkerhetsföreskrifter. ”Visst, det är också viktigt men för mig tog det lusten ur arbetet.”

Hårt arbete.

Därför kom jobberbjudandet från sjukhuset som på beställning. ”Jag tog inte bara med mig mitt lastbilskörkort hit”, säger Burkhard ”utan även erfarenheter från mina tidigare jobb.” Som snickare fick han lära sig att arbeta i väder och vind, även när det inte var särskilt behagligt. ”Därför har jag inga problem med att ta tag i uppgifter som bara måste göras.” Oavsett om det är trädgårdsskötsel på sjukhusområdet eller om det är snöröjning. Från tiden till havs vet han hur lagarbete går till, och utan det fungerar ingenting på området.

Under ett arbetspass tillryggalägger han sällan mer än 20 km. Vid arbetsdagens slut kopplar han gärna av med att fiska. Trots de låga hastigheterna och korta avstånden ställs höga krav på utrustningen. ”Jag måste ständigt starta och stanna, det är inte bra för bilen.” Men några problem med sin Atego har han aldrig haft. ”Den håller högsta kvalitet och är mycket pålitlig.” För att gavellyften inte ska bli utsliten av alla höjningar och sänkningar har flaket även en dörr på höger sida. På så sätt kan Burkhard snabbt och lätt ta in och ut lådor med exempelvis läkemedel.

Var snabb, men jäkta inte!

Den största delen av turerna går enligt ett fast schema. Ändå får Burkhard ofta rycka ut spontant. Ständigt kommer det en specialorder från någon klinik. Då måste det gå undan, utan att det blir hafsigt. På sjukhusområdet är det precis lika livligt som i normal stadstrafik. ”Många fotgängare tänker inte på trafiken här utan korsar gatan utan att se sig för.” Hur kan man då slappna av? ”För mig är det självklart att det är vi med våra fordon som är det störande momentet på sjukhusområdet. Inte fotgängarna. Då spelar det ingen roll hur viktigt jobbet är.”

Och det är många fordon som kör omkring. En kort rundtur räcker för att möta lastbilar med leveranser, besökares bilar och bussar från kollektivtrafiken. Lägg dessutom till cyklister – och ambulanser. ”När det kommer en bil med blåljusen påslagna har den förtur.” Vägarna på området är välutbyggda men på vissa ställen är det trångt. ”Man måste köra med stor hänsyn”, säger Burkhard, som i samma andetag berömmer Atego för den goda manöverförmåga och översikt man har som förare. ”Det underlättar enormt för mitt arbete.” God stämning alltså i minireviret!

Foto och video: Sebastian Vollmert