4-Xtremes – del 42: Genom raviner och lera mot södern

Under de senaste veckorna har vi kommit en bra bit på väg. Detta trots att vi har rört oss mer eller mindre i sicksack, till och med utanför de asfalterade vägarna. För än en gång visade det sig att: Spanien har så mycket att erbjuda, att planeringen blir svår.

Hela tiden längs floden.

När vi har utforskat Cuenca unnar vi oss och vår Axor ett uppehåll vid kanten av en vattenreservoar. På natten sjunker temperaturen under fryspunkten, men på dagen njuter vi av solen och promenerar med Aimée längs stranden. Några dagar senare fortsätter vi på en liten väg genom en pittoresk ravin, hela tiden längs Río Júcar. Trafiken är obefintlig, och då gör det inget att vi gång på gång måste svänga ut i mötande fil på grund av överhängande klippor.

I ravinen ligger Acalá del Júcar, en liten stad som i mitten av förra århundradet inte heller var någon metropol, men ändå betydligt större än idag. Invånarna här behöver aldrig träna: Husen är inbyggda i klipporna, och gränderna är så trånga att man måste ta sig fram till fots. Den som till exempel behöver ved får skjuta den uppför berget med skottkärran. Det känns som att dyka ner i en svunnen värld. Till exempel i medeltiden, när föregångarna till dagens lastbilsförare passerade platsen längs en handelsväg.

”En stad för konst och vetenskap”.

Kontrasten till den närliggande metropolen Valencia kunde knappast vara större. I Spaniens tredje största stad, efter Madrid och Barcelona, parkerar vi lastbilen på en bevakad parkering och plockar fram cyklarna. Särskilt mycket gillar vi den moderna symbolen för Valencia, ”City of Arts and Sciences”. Härifrån kan man ta sig genom en torr flodbädd – idag en överdådig grön park – till Gamla stan utan att behöva trampa genom stadstrafiken.

Sen kommer ännu en kontrast: Eftersom kusten söder om Valencia är så tätt bebyggd, väljer vi en parallell väg som tar oss genom berg och byar – tills vi når Andalusien och lämnar asfalten bakom oss. Åtminstone på vissa sträckor lämnar de flesta vägar inget övrigt att önska här i södern. Trots det: I Gebas ”Badlands” och sedan i Tabernas öken blir det dags för terrängkärning. Med massor av lera i hjulhusen. För även om det här betraktas som en av Europas torraste regioner, har vi fått flera dagars regn.

En avgörande skillnad:  I Iran behövde vi sällan dela de historiska platserna med andra västerländska besökare, men Alhambra med Nasridpalatsen är en av Europas mest besökta turistattraktioner. Vid biljettköpet måste vi uppge våra passnummer och boka en tid. Men det är mödan värt. Om inte förr så i slutet av besöket, när vi kliver in i ett torn där man har en fantastisk utsikt över Granadas gamla stad och det snötäckta Sierra Nevada. Här uppifrån kan vi nästan se vårt nästa resmål°...

Foto: 4-Xtremes