4-Xtremes – del 40: Guldgruvor och nattfrost för paret Kammermann

Välkommen till nästa avsnitt av vår serie 4-Xtremes – The World Tour! Vi hoppas att ni är friska och har fått en säker start på 2022 – oavsett om ni är hemma eller sitter bakom ratten. Vi ser fram emot att få vara era resande korrespondenter även under de kommande tolv månaderna. Vart vi reser kommer förmodligen att styras av coronaläget ännu ett tag.  

Men idag rapporterar vi från Spaniens hjärta: från en damm inte långt från Madrid. Vi kom hit från den nordvästra delen av landet. Under resans gång har vi sett hur kusten helt ändrat utseende inom bara några kilometer – och den stora förändringen kom vid Cabo Touriñán, varifrån vi skickade vår nyårshälsning till er. Längre norrut, alltså i riktning mot Frankrike, är kusten brant och full av klippor, men söderut – mot Portugal – blir den med ens flack och lättillgänglig.

Egentligen ville vi stanna nära kusten, men en storm tvingade oss längre inåt land under ett par dagar. Det visade sig vara en utmärkt omväxling. Vi körde vår Axor med brummande motor längs bergsvägar som var delvis övervuxna med höga ormbunkar. Och vi svängde genom byar för att beundra så kallade hórreos, majsmagasin som här i Galicien byggs av granit för att klara det fuktiga klimatet.

Hade stranden för oss själva.

Vi hade knappt hunnit fram till det sydligare, flackare kustavsnittet förrän vädret slog om och blev milt. Och det har är en av de vackraste kuststräckor vi någonsin sett. På sommaren måste det vara mycket på gång här. Men nu vid årsskiftet campade vi helt ensamma en bit från stranden.

Vårt sista stopp vid kusten var Illa de Arousa, en ö som nås från fastlandet via en nästan två kilometer lång bro. Många av öborna livnär sig på att odla blåmusslor. På morgnarna kan man se hur båtarna ligger i vattnet utanför kusten medan fiskarna gräver efter musslor. En stor del av ön är naturreservat. Därför lät vi vår Axor stå och utforskade landskapet på cykel.

Det var rätt plats!

Vi kom nu till Santiago de Compostela, den första staden vi besökt på ett tag. Många känner säkert till att den är slutpunkten för en pilgrimsled, Jakobsleden, och den gamla stadskärnan, som står med på Unescos världsarvslista, är värd att besöka. Trots det bestämde vi oss för att campa utanför staden. Oftast försöker hitta en övernattningsplats en timme innan mörkret faller. Då vet vi hur det ser ut runt om och i nödfall har vi tid att söka efter något annat. Den här gången anlände vi till ett litet berg i solnedgången och insåg snabbt det var precis rätt plats! Den branta uppfarten var begränsad till 12 ton, vilket vår Axor klarade.

Nästa morgon visade det sig att beslutet var rätt – när vi satt med en kaffekopp i handen och beundrade soluppgången över dimtäcket. Upprymda av upplevelsen puttrade vi fram genom bergen och kom så småningom fram till ett exceptionellt landskap: Las Médulas i provinsen Léon. Även detta område står på Unescos världsarvslista och består av ett antal klippiga kullar. Deras egendomliga former är inte naturliga utan har uppstått till följd av en gruvteknik som användes av de gamla romarna. De utvann guld här genom att praktiskt taget genomborra bergen och sedan översvämma gruvgångarna med vatten.

Foto: 4-Xtremes