4-Xtremes – del 60: Till ”strax före” Nordpolen med Axor

Hela sju timmar tog färjan som la ut från Kirkwall på Orkneyöarna i spöktimmen och satte kurs mot norr. Vårt mål efter en lugn resa och soluppgång på däck? Lerwicks hamn på Shetlandsöarnas huvudö – som liksom Orkneyöarna är en del av Skottland och samtidigt den nordligaste delen av Storbritannien.

Eftersom vi ändå är vakna bestämmer vi oss för att promenera genom Lerwick, Shetlandsöarnas huvudort med cirka 7 500 invånare. Sandstensbyggnaderna står sida vid sida längs strandpromenaden, de flesta från 1700-talet. Vi strosar genom den smala, nästan folktomma huvudgatan som följer kustlinjen. Hamnen är modern och det finns mycket att se, som fiskebåtar, privata segelfartyg och stora färjor, som den vi kom med.

Fyrar överallt.

De fyrtorn som bildligt talat finns överallt, tronande på sina dramatiska klippor, är väldigt fina att se på. Flera av dessa klippor utforskar vi till fots – och måste vara försiktiga så att vi inte blåser bort i vinden. Under en promenad river en vindby med sig kamerans solskydd ur handen på Andrea. Vissa dagar kan vinden nå upp till 100 kilometer i timmen. Då gäller det att så gott det går ställa Axorn med baken mot vinden, för att få lugna nätter utan gungning.

När man utforskar kusten stöter man på otaliga vikar med ruiner av fiskesamhällen, som ibland användes redan före urminnes tider – och ända till 1900-talet. En av dessa avlägsna bosättningar är Fethaland, längst uppe i norr på huvudön. Härifrån går det att komma ännu längre norrut: med två små färjor som dock bara tar en kvart respektive sju minuter.

Minsta färjan – och en massa ”nordligaste”.

På den första färjan – till ön Yell – bjuds vi in till kommandobryggan av besättningen. Mike får till och med prova kaptensstolen. Efter 20 minuters körning längs Yell står vi inför nästa färja. Och det är nog den minsta som vi någonsin har rullat ut på med vår Axor. Maximal fordonshöjd är 4,20 meter, och besättningen tror inte riktigt på att vår lastbil får plats. Men killarna jobbar obyråkratiskt och säger helt enkelt: ”Give it a try, and if you hear it scratching, just stop”. Gör ett försök, och stanna om det gnisslar! Men självklart kommer vi upp på färjan med vår 3,70 meter höga bil utan ”scratching” – och med denna över till ön Unst.

Unst är Storbritanniens nordligaste bebodda ö. Och eftersom vi alltid är på jakt efter ”Xtremes” kommer här ytterligare ett par: det nordligaste huset, den nordligaste kyrkan och den nordligaste fyren på den uppströms liggande ön med det vackra namnet Muckle Flugga – allt noga utmärkt på kartan. Fyren fungerar naturligtvis automatiskt, men av en tillfällighet träffar vi en av de tidigare fyrvaktarna: en riktig sjöbjörn som har en del vilda berättelser om den stormiga sjön på lager.

 Men mer om detta i nästa avsnitt.

Foto: 4-Xtremes