4-Xtremes – del 56: Redo för öriket – och för vänstertrafik

Från pandemirestriktioner till nekat visum– under våra körningar har vi ju redan bokstavligen råkat ut för många stötestenar. Innan vi åker vidare från den lilla staten Andorra i Pyrenéerna mot Frankrike bromsar en gul etikett oss. Den måste sedan 2021 finnas på alla fordon över 3,5 ton i Frankrike. Det är bra, för den ska göra andra trafikanter uppmärksamma på farorna med döda vinkeln.

Problemet är bara: Vi hittar ingen som säljer klistermärket. Inte i Andorra, där vi kollar på mackarna, inte vid gränsövergången och inte heller i Frankrike. Och det är inget konstigt med det: Det är söndag och många butiker har stängt. Vi kollar by efter by – tills vi till slut hittar en butik där vi kan få vår godsak över disken.

Snabba rör genom Frankrike– men Le Mans måste vi se!

Frankrike har en hel del att erbjuda. Men, den här gången vill vi bara tillbringa några dagar i le Grande Nation och åka raka vägen norrut. På småvägar avverkar vi ambitiösa dagsetapper och styr alltid på kvällarna mot en Aire Camping Car, en rastplats för husbilar.

Ibland tar vi en runda med cykeln för att fånga upp åtminstone en smula fransk bykänsla. Men vi gör ännu ett stopp: i Le Mans. Vi kan visserligen inte köra en runda med Axor på den historiska racingbanan. Det är ändå värt besöket – leendet i Mikes ansikte säger allt.

Välkommen till Storbritannien!

Cirka 270 kilometer norrut – bara fyra dagar efter att vi har klistrat på den gula dekalen – rullar vi upp på färjan i Dieppe. Efter fyra timmar på Engelska kanalen står det äntligen: Välkommen till Storbritannien! Tulltjänstemännen tar en snabb titt i vår husbil och snart står vi i den första korsningen i den lilla staden Newhaven. Naturligtvis på vänster sida av vägen.

Nu gäller det att köra medvetet, ta rondeller medsols och byta fil väl övervägt när man viker av. Jag, Andrea, måste också som passagerare ha koll på trafiken. Till exempel i korsningar med dålig sikt för Mike åt höger eller vid omkörning. Sist och slutigen är det framför allt: En vanesak.

Genom seklen i Avebury Manor.

Vi stannar kvar på landsvägarna– och besöker först Avebury i södra England. Den megalitiska stencirkeln där är inte lika känd som Stonehenge, men inte mindre imponerande. Ursprungligen fanns fler än 150 stenar här, och idag finns 36 kvar. De minsta är drygt två meter höga, den största är cirka 5,5 meter och den tyngsta väger cirka 40 ton. Det går knappt att föreställa sig hur människor i en grå forntid har lyckats flytta på de här monstren.

I Avebury finns även en herrgård från 1500-talet– på engelska: manor. BBC använde gården 2011 som en inspelningsplats för ett tv-program och lät rekonstruera och dekorera gården i stilar från olika epoker. Går man från rum till rum vandrar man från 1500- till 1900-talet. Som bonus får man röra vid allt och till och med prova kläder.

Skiftande känslor vid Irländska sjön.

I Fairbourne vid Irländska sjön beundrar vi ett ånglok och en järnväg. Vi kör vidare och besöker fler kustbyar av olika slag. Under en strandpromenad med vindjacka och pannband måste vi skratta när folk möter oss i badbyxor. De vågar sig till och med ut i vattnet. Högsommaren börjar här till synes vid mycket lägre temperaturer än i Mellaneuropa.

Och det lockar oss inte längre till skratt: Vår hund Aimée är mycket glad över den kyliga kusten och den gröna ängen bakom och vill promenera flera gånger om dagen. Några dagar senare förändras dock allt och vi måste ta farväl av henne. Vi fick tillbringa mer än 14 år med henne och har upplevt otaliga äventyr tillsammans. Under alla framtida äventyr kommer vi att bevara minnena i våra hjärtan. Helt överväldigade rullar vi in på första bästa campingplats, där vi ska ta några dagars paus för att återhämta oss.

Foto: 4-Xtremes