4-Xtremes – del 44: Från ö till ö på Atlanten med Kammermanns

Oavsett om vi tycker det är bra eller ej: Efter Afrika går det inte att komma vidare för oss i dagsläget. Förut var vi så nära kontinenten som det över huvud taget är möjligt i Europa. Endast 14 kilometer fågelvägen skiljer Isla de Las Palomas från Marockos kust. Även andra mer betydelsefulla öar som vi har täckt in på resan ligger utmed Afrika.

Etappen börjar i Tarifa som vi nådde från Gibraltar. Framför surfmeckat ligger just detta Isla de Las Palomas. Det är förbundet med Tarifa via en damm och kallas för Europas sydligaste fastland. Det gör att vi vill besöka denna i övrigt ospektakulära ö. Därför tog vi snabbt några bilder innan vi startade vår Axor igen.

Flamenco i Sevilla, trucker-bekantskap till sjöss.

Nästa mål ligger cirka 200 kilometer i nordvästlig riktning: Sevilla. Gamla stan i Sevilla sägs vara den största i hela Spanien och möjligtvis i hela Europa. Vi sätter oss på våra cyklar och ger oss ut på en lång cykeltur, häpnar över fullsatta restauranger även mitt i veckan och beskådar Flamenco-dansarna på Plaza de España. Här hade vi kunnat stanna längre men vi har redan bokat färjebiljetter.

På branta vägar mot vulkanen.

Efter att ha passerat många breddgrader under resan kommer vi fram till Teneriffa mot midnatt. Om man tar sig från den här ön rakt in mot den afrikanska kontinenten hamnar man i södra Marocko. Vi stannar så klart på Teneriffa där klimatet är så varmt att vi kan sova med öppet fönster för första gången på länge.

Efter en dag på stranden ger vi oss iväg med vår Axor på en stor utflykt: från havsnivå till över 2.500 meter över havet på vulkanen Teide. På branta vägar slingrar vi oss genom skogar, tar oss igenom molntäcket och når slutligen kraterlandskapet i Teides nationalpark. Vulkanens topp ligger på över 3.700 meters höjd, vilket gör den till Spaniens högsta berg. På vandringsleder kan man beskåda det karga landskapet. Vi stannar flera dagar på Teides sluttningar, tillbringar en iskall natt i en krater och upplever otroliga solnedgångar över havets dimbankar.

Körglädje på La Palma.

Vi säger adjö till Teneriffa efter en alltför kort tid, åtminstone för den här gången. Vi har nämligen hittat en bra färjeförbindelse till La Palma. Av de sju stora Kanarieöarna ligger La Palma längst i nordväst. Här finns också en vulkan som orsakade stora rubriker mot slutet av 2021: I flera veckor kastade den ut lava och aska, vilket gav upphov till mycket lidande och förstörelse på ön. Det var en självklarhet att vi ville undvika de drabbade områdena.

Efter en resa på två och en halv timme rullar vi av färjan. Vårt första intryck: La Palma förtjänar sitt andra namn ”Isla Verde” (gröna ön) och visar sig i sin mest otämjda form. Vi förundras av svarta stränder, kala klippor och frodiga skogar. Det är kul att köra på de slingriga vägarna. Något som bidrar till detta är att vår Axor har en manuell växellåda. Med andra ord: Mike får jobba ordentligt. Det gäller även för de långa nedförsbackarna med upp till 16 procents lutning. Här måste han vara extra försiktig så att bromsarna inte blir överhettade.

Salt från Atlanten och boningar bland klipporna.

Överallt på Kanarieöarna bidrar Atlanten till ett mycket varierande väder. På La Palma kommer vi till en strand på eftermiddagen där det är solsken och 20 grader, innan vi går och lägger oss drar regnmoln in och på natten blåser det en stark vind. På morgonen haglar det och kort därefter skiner solen igen. Om det haglar på havsnivå betyder det att det har snöat på vulkanen, som ju trots allt är 2.400 meter hög. I sådana situationer spärrar polisen av vägarna vid snögränsen. Även vi med våra vinterdugliga däck och snökedjor måste vända om.

Foto: 4-Xtremes