4-Xtremes – del 71: På första parkett vid ”världens ände”

Ushuaia ligger på södra Isla Grande de Tierra del Fuego – huvudön i Eldslandet. Staden drar till sig många turister, och det är ju inte så konstigt när den kallas ”världens ände”. För dem som har möjlighet kan vi rekommendera ett besök. Idag kan vi stolt berätta att vår Axor och vi själva har nått ett stort etappmål på vår ”4-Xtremes – The World Tour”.

Vägen hit var lång, och det hör man ju på uttrycket ”världens ände”. Bara den sista biten som ni får följa med på idag sträcker sig över cirka 100 mil. Det börjar i kuststaden Puerto San Julian i provinsen Santa Cruz i Argentina. Där ligger en nutida kopia av fartyget Victoria, som användes under den första världsomseglingen. Vi förundras över hur litet det är. Det var fem skepp som seglade ut från Sevilla 1519, alla mellan 20 och 30 meter långa och 6 till 10 meter breda. Expeditionen anfördes av den portugisiske sjöfararen Fernão de Magalhães – Ferdinand Magellan. Ombord fanns totalt 237 man. Knappt tre år senare var det bara Victoria som återvände till hemmahamnen med 18 mans besättning.

Från Argentina till Chile och tillbaka.

Nästa mål är nationalparken Monte León, som också ligger i provinsen Santa Cruz, vid kusten. Precis som längre norrut finns här stora bestånd av magellanpingviner och sjölejon. Men vi blir mer fascinerade av den enorma skillnaden mellan ebb och flod: hela nio meter! Medan det är ebb tar vi bilder från stranden. 

Efter cirka 42 mil övergår väg 3 i väg 255. Det beror på att vi passerar gränsen till Chile. Det går utan problem. Men under de närmast föregående dagarna har vi tvingats justera våra matförråd. Det är förbjudet att föra in färska livsmedel som frukt, grönsaker, kött och mejeriprodukter i Chile. När vi passerar gränsen har vi bara ris, pasta och konserver ombord.

Med färja över Magellans sund.

En dryg timme senare. Vi väntar på färjan som ska ta oss över Magellans sund, som anses ha upptäckts av den legendariske sjöföraren. När vi har rullat ombord går det snabbt. Redan 30 minuter senare är vi på Eldslandet. Sydamerikas sydspets heter så eftersom Magellan här ska ha sett otaliga brasor som den inhemska befolkningen tänt.

Väl framme på Isla Grande de Tierra del Fuego kör vi inte direkt söderut utan väljer en mindre väg som går längs Magellans sund. Eller rättare sagt: Vi kör på en grusväg som man håller på att bredda längs sundet . Så vi sänker åter lufttrycket i däcken, och sedan blir färden mycket bekvämare. Efter ett tag möter vi en Arocs med tippflak i en stark orange kulör. 

Bäverproblem och kontanter.

Eftersom vi inte gillar att köra i mörker tillbringar vi en natt bredvid grusvägen. På kvällen upphör entreprenadtrafiken till vägbygget, och snart får vi syn på en bäverfamilj. Det är söta små djur, men här på Eldslandet är de en plåga. Bävern infördes här på 1940-talet av pälshandlare från Nordamerika. Eftersom de inte har någon naturlig fiende i Sydamerika sprider de sig obehindrat och fäller träd. Med enorma konsekvenser för hela ekosystemet.

Nästa dag kommer vi till Porvenir. I den charmiga lilla staden med 7.000 invånare tar vi ut chilenska kontanter och köper ett SIM-kort och lite färska livsmedel i några småbutiker. Invånarna är jättetrevliga och samtalar gärna med turister. Vi kör vidare och får efter ett tag syn på den enda kolonin med kungspingviner utanför de subantarktiska öarna.

Världens ände är inte slutet.

Vädret här är extremt varierande. Solen skiner när vi kör in i Ushuaia, och det är fortfarande fint när vi promenerar längs stranden. Nästa morgon snöar det ymnigt. Snön lägger sig inte, men det är ett vackert snöfall. Vi får en mysig ”vinterdag” och nästa morgon upplever vi en spektakulär soluppgång.

Ushuaia är kanske världens ände, men det är inte slutet på vår resa. Från och med nu kommer vi att rulla norrut.

Foton: 4-Xtremes