4-Xtremes – del 69: På den gamla grusvägen till djurens paradis

Trelew ligger vid huvudvägen Ruta 3 i Chubut-dalen – koordinater: 43°15′S 65°18′V. Det för Sydamerika så otypiska namnet går tillbaka till walesiska nybyggare, som skall ha grundat orten på artonhundratalet. Där betyder "tre" nämligen ”by”. Byggnaderna vid stadens stora torg – idag bor nästan 100.000 invånare här – tar oss tillbaka till den tiden.    

Men den bokstavligen största attraktionen i Trelew upptäcktes så sent som 2013: ett dinosaurieskelett som anses vara världens största. Patagotitan mayorum var ungefär 40 meter lång och vägde 70 ton. Just nu kan man beundra en kopia av skelettet under bar himmel. För att kunna visa upp de riktiga benen behöver det lokala museet för paleontologi först bygga en hall som är tillräckligt stor. Överhuvudtaget framstår Argentina som ett riktigt ”Dinoland”, med fler än 40 platser där man har hittat rester av dessa urtidsdjur.

Porten till vildmarken.

För oss är Trelew samtidigt porten till vildmarken. Vi fyller på våra förråd av diesel, vatten och livsmedel, och sedan bär det av längs Ruta 1. Nu när Ruta 3 går mer eller mindre spikrakt söderut, spelar den gamla kustvägen, som är en slingrig grusväg, inte längre någon stor roll. Men för Overlanders i en Axor är den mycket mer spännande. Mike kastar en blick under lastbilen nästan varje dag för att se om några skador har uppstått på någon av de många långa tvättsbrädesvägarna. Även däcktrycket måste vi justera hela tiden. Men Ruta 1 är väl värd såna små ansträngningar.

Om inte annat för att den tar oss till Punta Tombo: På denna långdragna halvö bor en enorm – ibland även kallad världens största – koloni av Magellan-pingviner. En och ett halv miljon djur bor och häckar här, långt från närmsta boplats. Dåliga upplevelser av människor verkar okända för pingvinerna. I alla fall är de totalt avspända.

Goda grannar: Magellan-pingviner och vilda guanacos.

I timmar ser vi hur djuren vickar fram från havet till gropar eller buskar som fungerar som bon, där de kan torka fjädrarna i solen, gnabbas lite eller bara gosa tillsammans. I nationalparken som sträcker sig över halvön och det närliggande kustlandskapet sammanbor ett stort antal guanacos med pingvinerna. Till skillnad från sina släktingar lamorna och alpackorna, som hålls av människor, rör de sig fritt längs kusten, men även över stäpper, skogar och berg. 

Ruta 1 tar oss vidare genom den folktomma naturen. Vi slår läger vid den vilda kusten och häpnar varje kväll över den otroliga mängden stjärnor som glittrar över oss. Det är inte bara vägen som är svår här utan även havet. Gång på gång ser vi rostiga skeppsvrak på stranden. Det är på sådana sträckor som vi verkligen uppskattar vårt rullande hem. Att vara borta från civilisationen och uppleva naturen i flera dagar är guld värt.

Sjölejon på nära håll.

På en estancia, eller lantgård, mitt ute i ödemarken kommer vi i samspråk med ägarinnan. Hon visar oss en punkt på kartan där det skall finnas en sjölejonkoloni . Mot kusten! De sista kilometerna går över privat mark och därför cyklar vi. Sen hittar vi dem. De stora djuren är väldigt skygga, så vi smyger oss fram. Tills vi kan se sjölejon och sjöelefanter på kanske fem meters håll. Och känna lukten! 

Ungefär 40 mil kör vi på grusvägen, tills den gamla kustvägen återigen når fram till den asfalterade Ruta 3 i närheten av den lilla orten Pampa Salamanca. I nästan en vecka har vi varit ute på den här avstickaren – och på den tiden har vi sett tre bilar. Hela sträckan saknade mobiltäckning. Men det tog inte lång tid innan vi helt hade glömt det.

Foton: 4-Xtremes