4-Extrems – del 30: Hälsningar från Transsylvanien

Man betecknar ju ofta ett resmål som ”omväxlingsrikt”. I Rumänien gäller detta flera gånger om. Det vi upplevde under två korta veckor här var ovanligt även för oss.

Redan Ungern erbjöd en mängd körupplevelser, men Rumänien var ett strå vassare. Man upplever en mängd saker även om man bara håller sig till huvudlederna. Vi körde genom byar som uppvisade alla tänkbara arkitektoniska stilar, från trähus till rikt utsmyckade villor med flera våningsplan. Vi förvånades också över att häst och vagn fortfarande är en del av gatubilden här.

Den andra bergsturen tog oss genom Transfagarasan-passet med sina oräkneliga serpentinvägar. Vägen uppför passet klarade Axor utan problem: Det var bara att lägga i lågväxeln och köra långsamt framåt. På vägen tillbaka ner i dalen var dock Mike tvungen att se till att bromsarna inte överhettades eftersom fordonet saknade retarder. Allt gick dock fint.

Men tillbaka till färden ned för berget: När man kommer söderifrån passerar man ett vattenmagasin vid Transfagarasan – för oss framstod det som den perfekta platsen för en lunch. Vi släppte ut Aimée, öppnade dörrarna, som vi alltid gör när det är fint väder, och började laga vår mat. Samtidigt fortsatte vi att prata om att det varnades för björnar längs med denna rutt. Men vid denna väl ttrafikerade väg hade vi aldrig trott att vi skulle träffa på en björn. Så fel vi hade. Strax därpå – Aimée var som tur var inne igen – tittade vi ut genom dörren och kunde knappt tro våra ögon. Alldeles bakom vår Axor stod en björnmamma med två björnungar! Vi tappade andan för en stund. Sedan gällde det att snabbt stänga dörrarna och packa in maten, för vi ville ju inte locka till oss hela björnfamiljen.

Med bultande hjärta tog vi några bilder. Var hade vi nu gjort av pepparsprejen? Rapporter om björnar som tagit sig in i husbilar satte vår fantasi i rörelse. Men mamma björn och hennes ungar tog sitt förnuft till fånga och vi körde snabbt vidare.

Vi gnuggade oss i ögonen när vi kom fram till bergspasset: Det var uppenbarligen inte bara vi som åkt upp i bergen för att slippa värmen. En mängd bilar stod parkerade vid vägen och det gick människor kors och tvärs över vägbanan. Allra högst upp fanns en tunnel som var märkt med skylten ”3,60 meters höjd”. Vår Axor är dock 3,70 meter hög. Som tur var hade vi gjort efterforskningar och visste att även högre fordon hade kört igenom tunneln. Trots detta var vi tvungna att vara försiktiga eftersom tunneln var ganska mörk och armeringsjärn stack ned på vissa ställen i taket.

På flykt undan ovädret.

Men tyvärr måste vi lämna den utsatta platsen innan vi hann gå och lägga oss. Runt klockan tio drog ett våldsamt åskväder in med oräkneliga blixtar. I en sådan situation fungerar en platå inte särskilt bra som parkeringsplats. Så vi körde ned ​​i en liten dalsänka för att inte befinna oss på den högsta punkten och riskera att träffas av blixtnedslag.

Vi har sett så många otroliga saker under de senaste veckorna i Rumänien. Nu är vi spända på att se vad resten av landet har att erbjuda.

Foto: 4-Xtremes