Rally: Actros-föraren Simón de los Santos nöjer sig inte med motorvägen

Reportage

Det går uppåt.

Punktlig ankomst och säker körning – det är det viktigaste för Actros-föraren Simón de los Santos. Men han älskar ändå att gasa på ordentligt ibland.

Fredag och avkoppling – alla veckans transportjobb är avklarade.


Det kan väl ändå inte vara sant. Väderapparna ger fortfarande ingen tillförlitlig information. Måste regndäcken tas på eller räcker det med de vanliga rallydäcken? Nu måste Simón bestämma sig. Det har regnat under natten. Här nere i dalen är vägarna fuktiga och högre upp ska det vara torrt. Himlen är täckt av moln. Det är 20 minuter till dess att testkörningen börjar. Fem meter längre bort leker en annan förare med gaspedalen. Det är söndag morgon och klockan är 8:15.

Två dagar tidigare i Lesaka i provinsen Navarra i Spanien: 30 minuter sydöst om Donostia-San Sebastián slutar Simón de los Santos för dagen. Han har transporterat bröd till ett ställe i närheten av Nantes med sin Actros. Han kopplar bort kylsläpet på gården hos sin kund, Bidasoa-gruppen. Simóns familj driver ett litet företag med två Actros 1845. Han har varit i Frankrike sedan i måndags. ”Det hör till mitt jobb”, säger Simón och tar av sig arbetshandskarna. Han klättrar lätt och ledigt upp i förarhytten igen och snappar åt sig sina handlingar. Nu ska jag bara till lagret och säga hejdå och sen är det helg – rallyhelg. Simón deltar som förare i de baskiska bergsmästerskapen.


Actros är alltid med. Familjeföretagets logotyp pryder rallybilens sida.


Navarra, som ligger mellan Pyrenéerna och floden Ebro, är en region med ett blomstrande näringsliv. Familjens lilla firma har mycket att göra. Simóns äldre bror Mauro är också chaufför och hans mamma sköter bokföringen. Simón är singel. För honom är det helt okej att komma hem först till helgen. ”Oftast sover jag faktiskt väldigt bra i hytten”, säger 26-åringen. På kvällarna tittar han på rallyfilmer på YouTube i hytten.

Redan som tolvåring drömde Simón om att själv köra rally. Egentligen är han den lugna typen och inte så emotionell. Men när han pratar om sin hobby sprudlar han av entusiasm: ”Så snart jag sätter mig i bilen glömmer jag allt annat. Det är underbart.” Han hämtar resten av sina saker från förarhytten.


Säkerheten kommer först: Teamkollegan och vännen Ariel hjälper till med skyddsutrustningen.


”Jag har lärt mig mycket på egen hand” berättar Simón. Han har inte tid för riktig förarutbildning. ”Det är mitt jobb att köra lastbil. Rally är en hobby och ska så förbli.” Han började köra när han var 18 år och då gick pengarna framför allt till bensin. ”De flesta andra i min ålder la hellre pengar på festande.” Simón däremot, satte sig i bilen på natten eller tidigt på morgonen när det inte var någon trafik och körde i väg. ”Naturligtvis inte för att testa mina och bilens gränser. Man gör ändå sina erfarenheter, t.ex. i uppförsbackar och snäva kurvor. I sådana körde jag om och om igen.” För att börja tävlingsköra behöver man förutom körtalang också mycket pengar till bil, utrustning och licenser.


Koncentration före start – Simón bakom ratten i sin rallybil.


300 meters höjdskillnad.

Det är hans första säsong och dags för ”klättringen till Aia” som detta hans tredje tävlingslopp heter. ”Klättring” eftersom det går 3,78 km uppför. Mellan start och mål är det trots allt ändå 300 höjdmeter. Framgångsreceptet: Gasa mycket, bromsa sent och växla under inga omständigheter fel. Simón: ”Jag vill samla erfarenhet och se hur jag kan hänga med. Nästan alla förare har varit med mycket längre än vad jag har. Det kommer att bli svårt.”

Simón, hans bror Mauro och vännen Ariel kommer till Aia dagen före tävlingen. På trailern finns hans bil, en röd 16-ventilers med 103 kW. Första hindret: Om bilen inte klarar den tekniska kontrollen får Simón inte ställa upp i morgon. ”Kontrollen är lika viktig som själva loppet”, säger han samtidigt som han klistrar fast siffran 60 på passagerardörren. 60 är det högsta startnumret och Simón måste starta som första man i morgon.

Kylargrillen och bensinledningen är inte tillräckligt skyddade. ”Jag har två timmar på mig att rätta till det.” Den batteridrivna skruvdragaren surrar: Ariel borrar hål i stötfångaren där de ska sätta fast det nya gallret för kylaren. Bensinledningen förstärks med tejp. Till slut får Simón certifikatet av en av männen i pikétröja.

Klockan har hunnit bli 20:30. Förarna kör ner sina bilar till Andatza i dalen. Slut för i dag. Nu är det läggdags.


Klicka här för att lämna RoadStars och för att få reda på mer på Google Maps: Karta på Google Maps


På morgonen ansluter även Simóns pappa till truppen. ”Mina föräldrar ville först inte att jag skulle köra rally. Men nu stöder de mig”, säger han och blicken glider förbi paviljongens tak, under vilket han har parkerat bilen, upp mot himlen. Han har fortfarande inte bestämt vilka däck som ska användas.

Huvudgatan på den lilla orten ser ut precis som en depå. Till och med de mindre motorerna för ett enormt oväsen, bilarna har inga ljuddämpare. Sträckan upp mot Aia har spärrats för vanlig trafik. Simón polerar vindrutan så att den inte ska imma igen under loppen. Precis intill startar en motor med ett vrål. ”Här kör även bilar som kostar 90 000 euro. De spelar i en annan liga”, säger Mauro och kontrollerar däcktrycket.


Nu har Simón äntligen bestämt sig: Det blir inget däckbyte. De dyra regndäcken kan efterlämna för mycket gummi på sträckans övre del, där vägen redan är torr.

Om och om igen sätter han sig i bilen och greppar ratten. Mauro släpper ut lite luft ur däcken. Simón är rookien bland deltagarna. ”I dag är det andra som kör på de första platserna. Jag måste nu se vad det innebär för mig.” Sträckan är kort, med farliga kurvor. ”Om du så bara gör ett enda fel kan du glömma att få en bra tid.” Testkörningen är viktig. Om han åker ut kan etappen eller till och med hela säsongen vara körd.

Han kör slalom till starten för att värma upp däcken. Men först måste säkerhetsbilen köra sträckan. Först därefter kommer starttecknet.


Ett rallytokigt Baskien.

Accelerationen går bättre än förväntat. Simón får en bra tid och fansen på sträckan jublar. Många av dem har tillbringat natten här. Det finns många rallytokiga människor i Baskien. Bergen och serpentinvägarna gör tävlingarna populära. Bilen efter Simón har läckt olja. Nu måste brandkåren först städa upp på vägen. Först därefter kan man fortsätta.

Av de tre loppen som återstår är det det snabbaste som bedömningen baseras på. Varvtalet bör hållas högt för ett bra tempo. Därför bromsar de flesta förare med vänster fot, medan den högra är kvar på gaspedalen. ”De som kör längst fram här bromsar med vänster. Jag gör det inte, för jag vill först få mer erfarenhet.” Mauro och Ariel har följt med till starten även denna gång och knackar på biltaket för att säga hejdå. Nu gäller det.



Simón får återigen en bra start. Han kommer snabbt igenom kurvorna och är faktiskt en sekund snabbare än på testkörningen: 2 minuter och 28 sekunder. För en annan förare är loppet redan kört. Hans bil ligger på taket intill körbanan. Men teamet firar redan: Simón och hans bil hänger med i rallyt!

Och så börjar det regna. Det är dags för däckbyte, och alla grabbarna sätter nu i gång med det. Under tiden har fansen hämtat paraplyer och tältdukar. På grund av den våta vägen blir Simóns tid inte bättre och i stället blir han utslagen. Men körningen går inte helt utan problem: I de sista kurvorna upp mot Aia slutade kylaren att fungera. ”Det finns mycket att göra till nästa etapp”, säger han och skrattar ändå nöjt.

Loppet är avklarat. Av de 16 deltagarna i Simóns kategori ligger han på femte plats! Och 7:30 nästa morgon sitter han i sin Actros igen.

Foto: Sebastian Vollmert

Ännu inga kommentarer