4-Xtremes – del 9: Äventyr från Lofoten till Stora Bält

Från Lofoten långt upp i Norge till Sveriges sydligaste punkt är det över 1 400 kilometer fågelvägen. På en vanlig karta kan man nästan rita upp denna sträcka som ett lodrätt streck rakt nedåt. Men om man kör sträckan på vägarna måste man ta några ”omvägar”. Kort sagt: De senaste veckorna har vi kört många kilometer.

Vi hade sett fram emot Lofoten en lång tid. Men som det ofta blir när man har höga förväntningar blir man besviken. Vi blev tvungna att vänta ut en storm i flera dagar. Broarna stängdes och vi parkerade i en liten hamn – bakåt mot vinden som svepte in över ön i upp till 120 kilometer i timmen. Vi tog oss mycket långsamt vidare och hade hela tiden koll på väderapparna för att hitta en relativt vindstilla plats igen.

Vilt landskap, många campare.

Landskapet på Lofoten är mycket vilt. Branta berg störtar rakt ner mot vattnet. Det ger lite utrymme för de många camparna och därför måste de allt fler fordonen dela på de få parkeringsplatserna. Regionen är extremt turistisk och därmed även kraftigt reglerad. Allt utrymme och bristen av människor som man annars har här uppe saknade vi här på öarna.

Därför körde vi tillbaka till fastlandet igen efter ett par dagar. Efter tre timmar på färjan nådde vi staden Bodø och körde vidare längs kusten. Vädret på fastlandet var märkbart varmare än på Lofoten. Och även om det var många campare även här var de mycket mer utspridda. Dessutom finns det massvis att se, för vägarna leder över flera fjordar och glaciärer.

Som ”fångar” förbi polcirkeln.

På den här sträckan behöver man ta sig över flera färjerutter. Därför lyckades vi korsa polcirkeln i riktning söderut på vattnet. Egentligen finns det ett vackert monument på en sten här, men vi var ”fångar” i förarhytten på vår Axor i bogen på färjan. Färjan var så fullproppad att vi tyvärr inte kunde stiga ur och fick därför bara uppleva monumentet över polcirkeln genom högtalarsystemet.

Perioder utan regn utnyttjade vi till att vandra och upptäcka höstlandskapet. Det gick inte utan försiktighet. Eftersom jaktsäsongen hade börjat rådde ett par jägare oss att sätta på en reflexväst på Aimée så att hon inte skulle bli skjuten av misstag. Uppenbarligen inträffar sådana olyckor oftare än man tror.

Vårstädning på hösten.

Cirka 700 kilometer söder om Bodø ligger Trondheim. Det är vår första storstad sedan vi var i Helsingfors för flera veckor sedan. Trots regnet gillade vi verkligen den över 1 000 år gamla staden med sina färggranna hus. Härifrån körde vi österut, korsade gränsen till Sverige några timmar senare och nådde slutligen den svenska Östersjökusten.

Där hittade vi en lugn plats där vi kunde utföra lite underhållsarbeten – och för första gången på länge utföra ett slags vårstädning med öppna dörrar och fönster. Vi är sedan länge vana vid vår tio kvadratmeter stora boyta. Men när vädret är dåligt en längre tid blir det svårt att hålla den ren. Det går inte att förhindra att smuts ständigt kommer in med skorna. Rena kläder blir också sällsynta. Vi har visserligen en tvättmaskin. Men så fort man hänger upp tvätt i boytan blir det klaustrofobiskt.

Avsked från norra Europa.

På vägen till Sveriges sydspets besökte vi det kungliga slottet Tullgarn, vandrade genom nationalparker vid kusten och besökte byar som såg ut som i bilderböcker. Här i södra Sverige försvinner de röda trähusen som man vanligtvis förknippar Sverige med och ersätts av desto fler regelhus – även kallade korsvirkeshus.

Och därmed börjar vårt äventyr i norra Europa att närma sig sitt slut. När ni läser detta har vi korsat Stora Bältbron och även lämnat Danmark bakom oss och är – om allt går enligt planerna – på väg mot Grekland. Mer om detta nästa gång här på RoadStars!

Foto: 4-Xtremes