Hamburger Dom – bakom kulisserna till Nordtysklands största folkfest
Reportage
Klassiska karuseller, sanslösa, högteknologiska vidunder och godsaker i alla tänkbara former och färger – på Hamburger Dom tvinnas historia och det moderna samman till ett tidlöst nöje. Drömmen blir möjlig tack vare många flinka fingrar och högpresterande lastbilar från Mercedes-Benz.
”Dag som natt, i solsken och snöstorm – företaget går alltid först.”
– Gino Schütze, nöjesfältsägare på Hamburger Dom
Om några få dagar ska det höras stim och stoj från både barn och vuxna över området. Runt marknadsbodar målade i grälla färger och klassiska karuseller doftar det av sockervadd, brända mandlar och tysk korv. Ljudet från moderna hits och gamla godingar blandas med rösterna från ett otal högtalare, skriken från karusellerna och radiobilarnas tjutande däck.
Men innan alla marknadsbodar och attraktioner inför Hamburger Winterdom är uppriggade på Heiligengeistfeld i Hamburgs stadsdel St. Pauli återstår massor av arbete. Cirka 250 nöjesföretag har knappa två veckor på sig att förvandla den 1,6 kilometer långa sträckan till en upplevelse för stora och små.
Hästkrafter in action.
Fyra dagar innan folkfesten kan börja har Gino Schütze, hans pappa Rudolf och deras fem rumänska medarbetare fullt upp. Efter tre intensiva dagar står visserligen redan en stor del av det 30 meter breda spöktåget på plats, men invändigt väntar många timmars jobb för arbetslaget. Och när allt är på plats är det dags att serva ett otal delar, byta ut trasiga lampor och göra hela attraktionen skinande ren. ”Att någon gång vara sysslolös, det finns inte på kartan!”, säger Gino.
De tre gula Mercedes-Benz-lastbilarna med totalt fyra lastbilssläp är oumbärliga för familjeföretaget vid uppbyggnaden av ”Greve Draculas slott”. Bilarna är utrustade med flak och kranar med en lyftkapacitet av upp till 870 kg. Liksom många ambulerande nöjesfält förlitar sig även Ginos familj på stjärnbeprydda bilar: ”Vi har alltid kört Mercedes. Tidigare hade vi modell 320 med 10 och 26 cylindrar.” I dag har vi en 1850 SK, en 1848 SK (båda av 1994 års modell) och en 1735 SK (årsmodell 1990). ” De är våra arbetshästar. Visst, de är lite till åren komna, men toppservade”, säger 32-åringen inte utan en viss stolthet i rösten.
Samma sak gäller spöktåget som byggdes av en karusellbyggare 1975. Under årens lopp hade det både målats om och moderniserats. Och i maskinhallen hemma på familjens gård i tyska Oberhausen står, demonterat visserligen, men ändå Tysklands äldsta ambulerande spöktåg från 1923.
Skräckblandad förtjusning – ”Greve Draculas slott”.
Tivoli och Mercedes-fans sedan generationer.
Sjunde generationen Schütze äger två spöktåg och har hela Tyskland som arbetsplats. ”Vi har till och med varit i Luxemburg”, säger Gino med eftertryck. Vägarna är familjens vardagsrum, det livet har vi levt sedan barnsben: Som barn bytte Gino skola ofta, många gånger varje vecka. ”Det svetsar samman och det ingår i uppfostran att man en dag ska bli chef över företaget”, säger Gino och tillägger med ett skratt: ”Jag har svårt för när andra berättar för mig vad jag ska göra.”
Det går inte att utbilda sig till att driva tivoli. Lärdomen får man med modersmjölken. ”Man kan lite av varje. Ibland det mesta – från elsystem till motorer och ned till minsta kugghjul.”
Gino har till och med på egen hand lärt sig lite rumänska för att kunna göra sig förstådd hos sina medarbetare. Han kan inte tänka sig något annat jobb än det han har: ”Att göra folk lyckliga, att alltid dra till en ny stad och att alltid ha något nytt på gång – det gör mig glad.” Därför när Gino och hans fru, som även hon är uppvuxen med ett kringresande tivoli, en dröm om att deras fyraåriga dotter en dag ska föra familjetraditionen vidare.
Sjörövarromantik i Hamburgs stadsdel St. Pauli.
Även Wilfried Voß från Lüneburg har fått yrket med modersmjölken – med allt vad det innebär: ”Jag har gått i minst 100 skolor.” Som ung drömde han först om att bli dekoratör, men sedan tänkte han om och bestämde sig för att bli sin egen. När Wilfried var 22 år hade han och hans bror bestämt sig för att köpa en karusell tillsammans. Men de hade inte några pengar och deras far motsatte sig det hela. Till sist lyckades de dock övertyga en banktjänsteman om att ge dem lånet som krävdes för att förvärva den ”Flygande mattan”.
Stjärnprydd familjetradition.
Sedan dess driver den 66-årige familjefadern med tre vuxna barn totalt fyra utskänkningsvagnar. De båda sönerna jobbar också i branschen. ”Och även om min dotter har sin egen firma, så hjälper hon självklart till på helgerna”, säger Wilfried. Med ”Zum Störtebeker”, som står mitt emot broderns munkvagn, för de familjetraditionen vidare i sjätte ledet.
Familjen är även Daimler trogen: ”Vi har kört Mercedes i 50 år. Vagnparken har bestått av bilar såsom typ 180, den så kallade bullmercan, en /8 och så modell 190, 200, 220, modell 300 och 280”, berättar Wilfried. I garaget står även en SL Pagoda årsmodell 1969 i toppskick. Men bilden av att tivoliägare har feta plånböcker och kör Mercedes bestrider han: ”Förutom pagodan måste vi arbeta, allihop.” På Dom-området är det faktiskt svårt att hitta en bil utan släpvagnskoppling. Wilfried: ”Stora bilar är inte här för skrytandets skull, de är här för att arbeta.”
Oumbärlig – modell 814 LK.
Hårt arbete måste även hans 23 år gamla men väldigt välhållna blåa modell 814 LK med 136 hästar utföra när den transporterar den totalt 18 ton tunga matvagnen ”Zum Störtebeker” till festivaler runt om i norra Tyskland. Och att bara sitta sysslolös är något som även Wilfried har svårt att tänka sig: ”Vi arbetar jämt.” För tillfället ska han byta ut 170 lysdioder. Och när åkattraktionen är på plats ska den rengöras invändigt, varje fönster putsas, varje yta göras skinande ren. Men när Wilfried sent om kvällen står framför sin vagn strålar hans ögon i kapp med flera tusen lampor.
”Stora bilar är inte här för skrytandets skull, de är här för att arbeta.”
– Wilfried Voß, nöjesfältsägare på Hamburger Dom
Hamburger Dom i profil.
Hamburger Dom hör tillsammans med S:t Mikaelskyrkan, konserthuset Elbphilharmonie och Reeperbahn till hansestaden Hamburgs landmärken. Under fyra veckors tid tre gånger om året huserar norra Tysklands största folkfest på Heiligengeistfeld och drar till sig en stor mängd besökare: 2016 besökte i runda slängar 7,5 miljoner människor Hamburger Dom, som därmed har en stor ekonomisk betydelse. Karusellerna, lotteristånden, mat- och utskänkningsstånden och en stor mängd åkattraktioner utgör en viktig inkomstkälla för runt 250 nöjesattraktionsföretag som sysselsätter fler än 2 000 anställda. De minsta till medelstora familjeföretagen har många gånger varit i branschen i generationer.
Marknaden hölls ursprungligen på Speersort runt Sankta Maria domkyrka. Redan på 1000-talet var det vanligt att kringresande handelsmän sökte skydd mot Hamburgs råkalla väder i domkyrkans kapell – det var ”Domzeit” (fritt översatt ”domkyrkotid”). Sedan år 1900 hålls tilldragelsen på den 20 hektar stora Heiligengeistfeld i stadsdelen St. Pauli.
Vacker även i mörker – ljuset från tusentals lampor på Heiligengeistfeld.
Foto: Christoph Börries
Kommentar
Logga in om du vill skriva en kommentar.
1 kommentar