En roadtrip på nya Sidenvägen
Serie: Resedagbok
Konvojen av testlastbilar rullar genom Kina – tills den får ett abrupt stopp.
Tillbaka på motorvägen ser vi efter åtskilliga kilometer en raketmodell vid vägkanten, som visar att vi närmar oss rymdbasen Jiuquan – den största i Folkrepubliken Kina. Härifrån sköt Kina upp sin första satellit i rymden 1970, och härifrån startade de sin första bemannade rymdfärd och sin rymdstation.
Här råder strikt stopp- och fotograferingsförbud under 37 kilometer på motorvägen. Inget problem för oss, vi har ändå ingen tid att förlora!
Ont om diesel.
Långsamt börjar bränslet ta slut och ingen av mackarna längs motorvägen är öppen. Vi tar reda på vägen till närmaste dieselpump och kör iväg på en ny, enfilig väg som leder oss längre in i öknen. Slutligen kommer vi fram till ett vägarbete där vägbanan blockeras av en lastbil. När vi ber dem att släppa förbi oss kliver en av arbetarna upp i en grävmaskin och ställer även den i vägen för oss. Deras otroliga uppmaning lyder: Stanna och hjälp till med vägarbetet i tre dagar.
Vägspärr.
Det kan vi förstås inte. De kinesiska förarna i vårt team diskuterar vilt gestikulerande med vägarbetarna. Eftersom blockaden inte upphävs drar vi oss tillbaka in i våra Actros. I skymningen beslutar vi oss för att försöka backa oss därifrån. Men inte heller det lyckas då ytterligare ett fordon spärrar vår väg. Situationen kvarstår
Det har för länge sedan hunnit bli natt när vi ser strålkastare som närmar sig bakom oss. En terrängbil dyker upp, ut stiger poliser och vill se våra papper. Vi måste köra till en polisstation. Efter långa diskussioner får vi äntligen köra ut på vägen igen. Men vi får fortfarande inte köra till tankstationen, trots att den ena bränslemätaren redan står på reservnivå. Ingen kan berätta för oss var nästa tankstation finns.
Klicka här för att lämna RoadStars och för att få reda på mer på Google Maps: Karta på Google Maps
Tomma tankar.
Med lite tur kommer vi fram till korsningen nära staden Kumul, där den nya motorvägen G7 möter den gamla G312. Vi klarar oss precis till den första rastplatsen innan de helt tomma tankarna i vår röda Actros tvingar motorn att lägga av. Vi försöker parkera om bilen, men den går inte att starta. I morgon måste vi komma på en lösning.
Underhåll i det fria.
Efter en mer än välförtjänt nattvila kör vår gröna Actros över till tankstationen och tankar fullt. Med en gammal trädgårdsslang leder vi över diesel till de tomma tankarna i vår röda Actros. Vi fyller bränslesystemet med handpumpen på motorn, slår på tändningen och startar motorn.
Dag 4: Kinesiskt däckbyte.
Det fattades bara det: Vid körstartskontrollen på en kontrollplats upptäcker vi att vår blåa Actros har ett skadat däck. Därför får två kinesiska mekaniker i uppdrag att byta däck på en rastplats. Med slägga och stämjärn lossar mekanikerna de gamla däcken från fälgarna och drar även på de nya för hand. Alltihop tar bara 20 minuter. Balansera däck och använda momentnyckel? Glöm det.
Vi kör tills vi är strax utanför staden Turpan och slår upp vårt
nattläger.
Snabbt till gränsen.
Det är hög tid för oss att lämna Kina. Det visar sig nämligen att våra registreringsskyltar bara gäller i tre dagar till. Om vi inte hinner över gränsen innan dess börjar karusellen med att ansöka om nummerskyltar om på nytt, och annars måste vi ta alla våra lastbilar över gränsen lastade på transportsläp.
Vi kör snabbt västerut genom provinsen Xinjiang. Innan kvällsmaten
köper vi frukt som proviant på en lokal marknad och tar bilder med de
hjärtliga och nyfikna försäljarna.
Nästa morgon börjar vår sista etapp i Kina. På 2 000 meters höjd unnar vi oss en paus vid den djupblå sjön Sayram Hu framför en imponerande bergskuliss. Där uppe ser vi tältliknande jurtor som tillhör uigurerna, en muslimsk minoritet som lever som herdar och är bosatta i den kinesiska regionen sedan århundraden.
Vi måste vidare mot Khorgos. På eftermiddagen når vi gränsen där vi
parkerar bilarna i tullområdet.
Här i Khorgos lämnar våra kinesiska medhjälpare förarteamet. Våra Actros-bilar tas över gränsen av kazakiska förare. Själva måste vi lämna landet till fots och gå igenom en passkontroll, som blir mer komplicerad än någon annan tidigare. Man ringer dit ytterligare personal, frågar ut oss i separata rum och öppnar våra väskor. De startar våra laptops och får oss att skriva in våra lösenord. De öppnar dokument och ställer frågor. En tulltjänsteman är försjunken i dagstidningen ”Stuttgarter Zeitung” från flygplanet. Så småningom blir stämningen lite mer lättsam. Det kommer frågor som ”Finns det verkligen ingen hastighetsbegränsning på tyska motorvägar?” ”Vad kostar en G-Klass AMG?” Efter en dryg halvtimme får vi lämna landet.
Utanför tullområdet väntar lastbilschaufförer från WEA Transport från Lage i Tyskland. Åkeriet är proffs på etappen från den kinesisk-kazakiska frihandelszonen i Khorgos till Almaty. En av företagets tunga lastbilar följer oss på vår för tillfället sista körning, eftersom bilarna måste lägga in ett längre uppehåll under handläggningen av importformaliteter och utfärdandet av transitdokument.
Tidsresa.
På den kazakiska sidan av Khorgos känns det som om vi hamnat i forna Sovjettider. I landsbygdsområdet finns små byar och envåningshus. Kor, får och getter strövar omkring på gatorna och några barn åker förbi i en kärra – det är livet på landet.
Vid Charyn Canyon.
Även här gäller det att hålla körtiderna, så vi gör ett uppehåll vid
Charyn Canyon, Kazakstans Grand Canyon. Vägen ned i ravinen är tyvärr
inte lämplig för våra trailerdragare. Vi stannar en stund för att
sträcka på benen och för att ta några fantastiska foton.
Klicka här för att lämna RoadStars och för att få reda på mer på Google Maps: Karta på Google Maps
Uppehåll i Almaty.
Vi kör vidare. Genom förorterna till Almaty kommer vi tillbaka till civilisationen. Längs vägen står bönder och säljer regionala produkter och gatuförsäljare som försöker sälja färgglada plastleksaker.
På kvällen kommer vi fram till Almaty och tar våra lastbilar till tullens lager. Här får vi göra ett obligatoriskt uppehåll på vår roadtrip från Peking till Stuttgart, tills formaliteterna för importen har retts ut.
Foto: Eberhard Joos
Kommentar
Logga in om du vill skriva en kommentar.
12 kommentarer
Great story to read and pictures that that make me daydream!
The tire changing thing wasn't new for me, eight years ago I worked for a boss who's father, age 65, changed all tires of all 6 trucks in this way! I did suspect the man secretly had superpowers 😉
Great story to read and pictures that that make me daydream!
The tire changing thing wasn't new for me, eight years ago I worked for a boss who's father, age 65, changed all tires of all 6 trucks in this way! I did suspect the man secretly had superpowers 😉
Zetros on tour?
:)
Zetros on tour?
:)
Thanks for letting us know you liked the article! ☺️ As you've probably already seen, it's a whole series so there will be more articles on the Silk Road diary.
And thanks for your suggestion about the Zetros on Tour. Every now and then we do use your ideas for RoadStars - maybe it's your's next time 😊
Thanks for letting us know you liked the article! ☺️ As you've probably already seen, it's a whole series so there will be more articles on the Silk Road diary.
And thanks for your suggestion about the Zetros on Tour. Every now and then we do use your ideas for RoadStars - maybe it's your's next time 😊
Wir mussten in den Dörfern sogar mal bei den kleinen Drogerias Petroleum kaufen und mischten unser Reserve Motoröl bei, um die nächste größere Stadt zu erreichen, wo man wieder nur ein paar Liter bekam. So kämpften wir uns durch. Doch es war im Großen und Ganzen eine Schöne und interessante Zeit, fast 12 Jahre lang.
Wir mussten in den Dörfern sogar mal bei den kleinen Drogerias Petroleum kaufen und mischten unser Reserve Motoröl bei, um die nächste größere Stadt zu erreichen, wo man wieder nur ein paar Liter bekam. So kämpften wir uns durch. Doch es war im Großen und Ganzen eine Schöne und interessante Zeit, fast 12 Jahre lang.
Reifenwechsel mit Vorschlaghammer und Montiereisen habe ich auch schon durch deutschen Pannendienst erlebt, routiniert, gekonnt.
Gruß
Klaus
Reifenwechsel mit Vorschlaghammer und Montiereisen habe ich auch schon durch deutschen Pannendienst erlebt, routiniert, gekonnt.
Gruß
Klaus