Ingo Graul transporterar helikoptrar genom Europa med en Actros 1848

Reportage

Bättre än att flyga.

Krävande kunder, dyra laster och uppdrag med kort varsel: Med sin Actros och dess specialsläp transporterar Ingo Graul helikoptrar i alla storlekar – till exempel en EC225 Super Puma.


Värmen får luften att dallra över asfalten på startbanan. På den gamla flygplatsen Kassel-Calden är förberedelserna igång för att påbörja resan med en helikopter från Airbus. Men den här gången kommer inte helikoptern att lyfta en enda meter från marken. Ingo Graul och hans silverfärgade Actros 1848 står för förflyttningen.

Sedan knappt två år tillbaka är 53-åringen anställd hos Airglaze Aviation och ansvarig för helikoptertransporterna. Hans Actros drar ett specialsläp för tung last, som inte bara kan förlängas utan även göras bredare. Med det kan Ingos lastbil transportera helikoptrar av alla möjliga typer och storlekar. För det är inte bara själva helikoptrarna som är dyra, utan även varje timme de är i luften. För regelbundna kontroller som service och underhåll är det därför ofta billigare att förflytta flygmaskinerna till sitt mål utan att de måste lätta från marken.



Tidigare körde Ingo båtar.

En fastgöringsögla: 5.000 euro. Ett stänkskydd: 12.000 euro. En sensor: 20.000 euro. När Ingo Graul räknar upp allt som kan gå sönder under en helikoptertransport, och hur dyrt det kan bli, är det lätt att bli nervös. ”Då är man en aning mer försiktig, och då går det vägen”, säger Ingo.

Att frakta värdefull last är inget nytt för Ingo, som är uppvuxen i Bremen. Tidigare höll han under flera år på med yachttransport, så dyr last och krävande kunder är något han är van vid.



”Att lasta av och på är särskilt känsligt. Tidigare behövde man en kran för detta”, säger Ingo. ”För att passa på vanliga släp var man tvungen att montera av landningsställen, till exempel på helikoptermodellen EC225.” Med en heli-shuttle går det att putta upp hela helikoptern på släpet. ”Det gör att vi slipper hyra kranar över en lång tid. Vi är snabbare och flexiblare”, säger Ingo.

Det är viktigt vid så kallade aircraft-on-ground-insatser. Här handlar det om att få upp flygodugliga helikoptrar i luften så fort som möjligt. ”Om vi måste beställa en kran först på upphämtningsplatsen för att få upp lufträddningshelikoptern så går det åt mycket tid. Och här handlar det dessutom om människoliv.”



Fiffig teknik.

Ingo placerar lastbil och släp på det asfalterade området framför hangaren. Köra fram, sedan backa, så att en gul markering ligger precis under släpet.

”Det är vår orienteringspunkt när vi strax ska putta upp helikoptern”, förklarar Ingo. Sedan klättrar han ur förarhytten för att dra åt bakaxelns broms baktill på släpet. Sedan upp till ratten igen.

Ett lätt tryck på gasen, så börjar hans Actros dra det fem meter långa utdragbara släpet.



Chefen lastar själv.

Efter att de hydrauliska och pneumatiska ledningarna har lossats går det av koppla bort den bakre delen av släpet. Ingo ställer dragbilen lite vid sidan och börjar med att bygga upp ramperna och breddningen. Inte en minut för tidigt – i andra änden av flygområdet närmar sig en stor vit farkost.

”Idag är det chefen själv som kör”, säger Ingo. Hans chef heter Graham Clarkson, kommer från Skottland, och det är han som kliver ut ur bogseringsfordonet. Inte heller i nästa steg släpper Clarkson styrningen. Med instruktioner från Ingo och hans kollega Marcel Lohse manövrerar skotten EC225:an upp på specialsläpet.



Sedan nyligen är två heli-shuttles i omlopp.

När han surrar fast Super Puman på släpet får han hjälp av sin kollega Marcel Lohse. 29-åringen har bara kört den andra heli-shuttlen i sex veckor.

Han är utbildad flygmekaniker men sysslade också med båttransporter tidigare. ”Efterfrågan på helikoptertransporter är extremt hög”, berättar chefen Graham Clarkson som förklaring till att de har skaffat ytterligare en lastbil.

”När vi fick idén till transporten var de första uppdragen redan inbokade, innan släpet ens var byggt. Och nu kör vi redan två.” Cirka nittio helikoptrar har man transporterat redan.



En Super Puma till Shanghai.

Klockan 19. Efter några timmars paus drar det igång. Briefing med personalen i ledsagarbilarna BF-4 och BF-3. Från flygplatsen Kassel-Calden går rutten först trettio kilometer på riksväg 7. ”Här måste vi svänga på engelska. Annars kommer vi inte runt”, säger Ingo och visar på en brokorsning i ruttplanen. ”Det innebär att vi kör upp på avfarten och in på motsatt körfält för att komma upp på vägen.” Strax före klockan 20 är alla redo, ekipaget börjar röra på sig. Cirka 430 kilometer har Ingo framför sig. Hans mål: Den internationella hamnen i Bremerhaven. Härifrån fortsätter resan två dagar senare. Återigen inte genom luften, utan med lastfartyg till Shanghai i Kina. Att helikoptern kommer helskinnad dit är andra ansvariga för.


Foto: Sebastian Vollmert
Video: Martin Schneider-Lau

30 kommentarer