
Nu blir det ännu bekvämare att hålla kontakten med communityn. Ladda bara ner rätt app för din smartphone:
– Bilarna har blivit väldigt bra mottagna av personalen, säger Jörgen Andersson som är arbetsledare för el-underhåll under jord.
Jörgen basar för en arbetsstyrka på 18 man som jobbar i 4-skift med el-underhåll och elinstallationer i Zinkgruvan. En gruva som är i produktion dygnet runt, året runt. Kort sagt så rullar de nya Mercedes-lastbilarna ständigt och det i en väldigt tuff miljö långt från torra och soliga asfaltsvägar.
– Jag var ju egentligen ute efter en så smidig saxlyft som möjligt på ett fordon något mindre än den midjestyrda dumper vi använt hittills, förklarar Jörgen. Dessutom ville jag ha tre sittplatser så att alla i teamet som skulle ner i gruvan och jobba kunde åka i ett och samma fordon. De team vi har som jobbar i gruvan jobbar väldigt mycket uppifrån arbetsplattformen som hissas upp mot taket i gruvan och det betyder både krav på stabilitet och en viss lyfthöjd, samt att fordonet ska kunna köras från arbetsplattformen.
– Vi har vissa jobb längre ner i gruvan där det kan vara både blött
och lerigt, fortsätter Jörgen. Det är dit vi skickar killarna med den
fyrhjulsdrivna Ategon. Så det fanns en tanke bakom det här med två
olika modeller även om de oftast körs på samma typ av jobb.
Båda
bilarna är bara tre meter höga med saxlyften nere, vilket är viktigt
när de körs i gruvan. Den mindre når 5,5 meter med lyften uppe och den
större når 6 meter. Båda är extremt kompakta med ett axelavstånd på
3020 mm för den mindre och 3260 mm för den större. Båda har
hydrauliska stödben att ta till när elektrikerna ska högt upp eller
underlaget är ojämnt.
– Det var viktigt för oss när vi upphandlade de här fordonen att vi
ville ha riktiga robusta lastbilschassin att bygga på och att de
skulle ha tryckluftsbromsar som automatiskt låser om motorn stannar,
så att det inte ger sig iväg vid ett motorstopp, förtydligar
Jörgen.
Innan vi erbjuds att åka med ner i gruvan berättar
Jörgen att jobben för hans underjordselektriker består i att
underhålla elnätet i gruvgångarna, men också att bygga ut det och nu
även dra fiberkabel för datorkommunikation.
– Vi bygger också
upp ett nät med kabel och antenner för radiokommunikation, säger han.
Det ska användas för våra nya självgående lastmaskiner.
Vi blir utrustade med all säkerhetsutrustning och sätter oss i den
fyrhjulsdrivna Atego 1023 för att få följa med Anton Persson och
Niclas Frisk ner i gruvan.
– Det är klart att det ställs
speciella krav på ett fordon som ska fungera i den här miljön, säger
Niclas när vi motorbromsar oss ner genom gruvgångarna. De här bilarna
har en lägre utväxling än normalt eftersom vi i princip alltid kör i
backar. Antingen nedåt eller uppåt. Det är lika påfrestande för
drivlinan att motorbromsa sig ner för backarna som att kämpa upp för dem.
Väl nere på det plan vi ska jobba på backar killarna in bilen, slår
på hjälpbelysningen och klättrar upp på arbetsplattformen. Det hela
går väldigt smidigt och de backar lätt in lastbilen i den gruvgång som
går vinkelrätt mot den första när de följer kablaget in i den. Allt
sköts från arbetsplattformen.
– Motorn körs på ett miljöbränsle
som heter Ecopar, vilket betyder att vi kan ha den igång här nere utan
att det sprids farliga avgaser, förklarar Anton.
Medan vi följer elledningen som monteras upp i taket berättar Anton
att bilarna är väldigt välutrustade med bra led-baserad belysning och
sensorer som fungerar som en slags parkeringssensor och hjälper
förarna att inte köra emot bergväggarna inne i gruvgången.
–
Helt klart är de här bilarna ett lyft, avslutar Anton med ett leende,
både bokstavligen och för effektiviteten i gruvan. Jobbet går fortare
och smidigare samtidigt som vi minskar trafiken i gruvan nu när vi kör
ner hela teamet i samma bil som vi jobbar från.
Kommentar
Logga in om du vill skriva en kommentar.
1 kommentar