4-Xtremes – del 62: Regntur i de skotska högländerna för Andrea och Mike

Serie: 4-Xtremes – The World Tour

Vattenrik etapp.

På tur genom Skottland söderut drabbas paret Kammermann av dåligt väglag och kraftigt regn så att vattnet står dem upp till höfterna. Är det troligt att ni trots detta kommer att vara positiva i slutet av etappen?

Dramatiskt landskap, fria vägar: Den nordligaste delen av Storbritannien har mycket att erbjuda besökare.


Orkney- och Shetlandsöarna är fantastiska resmål som vi någon gång skulle vilja besöka igen. Men nu är det dags att ta sig tillbaka till fastlandet med färja. Där väntar oss massor av regn, mer om detta senare. Först kommer en ytterligare nordligaste punkt att strykas från att-göra-listan, just på vägen söderut.  

Dunnet Head heter den: Den nordligaste punkten på det skotska fastlandet, som tar emot oss med en ganska klar himmel. Efter ett kort uppehåll far vi vidare till North Coast 500. Denna väg, som enklast kan kallas NC500, leder till en rundresa, som är åtskilliga hundra kilometer lång hela tiden i närheten av Nordsjökusten.


Från den nordligaste punkten på det skotska fastlandet och söderut – på och utanför upptrampade rutter.
Från den nordligaste punkten på det skotska fastlandet och söderut – på och utanför upptrampade rutter.
Från den nordligaste punkten på det skotska fastlandet och söderut – på och utanför upptrampade rutter.
Från den nordligaste punkten på det skotska fastlandet och söderut – på och utanför upptrampade rutter.
Från den nordligaste punkten på det skotska fastlandet och söderut – på och utanför upptrampade rutter.
Från den nordligaste punkten på det skotska fastlandet och söderut – på och utanför upptrampade rutter.
Från den nordligaste punkten på det skotska fastlandet och söderut – på och utanför upptrampade rutter.
Från den nordligaste punkten på det skotska fastlandet och söderut – på och utanför upptrampade rutter.
Från den nordligaste punkten på det skotska fastlandet och söderut – på och utanför upptrampade rutter.
Från den nordligaste punkten på det skotska fastlandet och söderut – på och utanför upptrampade rutter.
Från den nordligaste punkten på det skotska fastlandet och söderut – på och utanför upptrampade rutter.
Från den nordligaste punkten på det skotska fastlandet och söderut – på och utanför upptrampade rutter.
Från den nordligaste punkten på det skotska fastlandet och söderut – på och utanför upptrampade rutter.
Från den nordligaste punkten på det skotska fastlandet och söderut – på och utanför upptrampade rutter.
Från den nordligaste punkten på det skotska fastlandet och söderut – på och utanför upptrampade rutter.
Från den nordligaste punkten på det skotska fastlandet och söderut – på och utanför upptrampade rutter.
Från den nordligaste punkten på det skotska fastlandet och söderut – på och utanför upptrampade rutter.
Från den nordligaste punkten på det skotska fastlandet och söderut – på och utanför upptrampade rutter.

Mer trafik på väg.

Vi väljer rutten västerut – och märker samtidigt, att det är betydligt mer trafik här än på öarna. Visserligen bor det, i likhet med Orkney- och Shetlandsöarna, inte så mycket folk här. Men väg NC500 är dock en av Storbritanniens mest kända turistrutter. Trots detta är vi lite förvånade över, att det så sent på året och så långt norrut fortfarande händer så mycket här .

Mindre förvånande är de skyltar som hänvisar till vänstertrafik på flera språk, eftersom denna rutt trafikeras av många utländska gäster. Vi vant oss vid dessa skyltar sedan länge. Men i större utsträckning gör detta det möjligt för oss. att klara av en stor del av sträckan, som bara är enfilig och i förhållandevis dåligt skick. Därför kommer vi fram med möda mot den mötande trafiken. Vi belönas ändå med en fantastisk utsikt över det vilda kustlandskapet.



Svart flod från höglandet.

Strax bakom kusten sträcker sig bergen hela tiden högt i skyn. Ni känner ju till oss: Vi drar upp på höjderna och vi låter Axor stå medan vi vandrar i det branta landskapet, där man kan se hela vägen till kusten vid klart väder.

En bit bort från rutten kommer vi fram till en flod som verkligen gör skäl för sitt namn: Black Water. Precis som i många andra floder, som rinner upp i det skotska höglandet innehåller dess vatten höga koncentrationer av upplöst järn och mangan. Detta leder till en mörk färg. Medan vattnet på andra platser ofta bara är brun- eller rödaktigt, är det nästan helt svart i Black Water.


Isly of Skye, nerfallna i vattnet.

Vi kommer inte heller igenom denna etapp utan någon ö. Därför är nu Isle of Skye nästa mål på resan. Denna ö med ett vilt klipplandskap ligger nära Skottlands nordvästkust och är förbunden med fastlandet via en bro. Vi besöker några fiskelägen och deltar ofrivilligt i väderlekens lotteri. Om man kunde satsa på att det skulle regna skulle vi ha vunnit första pris. Det vill säga: Det regnade nästan hela tiden. Trots detta kör vi den planerade rutten och kan då och då få en utsikt över det i stort sett orörda landskapet.

Åter tillbaka på fastlandet svänger vi av mot söder – och det fortsätter att regna. Ett par sevärdheter faller bokstavligt talat ned i vattnet. Till exempel Glenfinnan-järnvägsviadukten, som bland annat syns i flera Harry Potter-filmer. Det berömda ångloket måste göra ett uppehåll på grund av det stormiga vädret. Och besöksparkeringen står under nästan en meter vatten och är avspärrad. 

För Axor skulle det inte vara något problem med en sådan hög vattennivå, eftersom dess vadningsdjup är mycket större. Men när vi hade stigit ur den skulle vattnet räcka upp till våra höfter. I Glencoes nationalpark stiger floderna och sjöarna bredvid vägarna så kraftigt att vi hela tiden ser hur brandkåren kontrollerar vattennivån. Denna signal är tillräckligt för att vi ska lämna höglandet och fara vidare mot Loch Lomond.


Överfart i strålande solsken: Öarna och halvöarna i Argyll och Bute-regionen är förbundna av allehanda små färjor.
Överfart i strålande solsken: Öarna och halvöarna i Argyll och Bute-regionen är förbundna av allehanda små färjor.
Överfart i strålande solsken: Öarna och halvöarna i Argyll och Bute-regionen är förbundna av allehanda små färjor.
Överfart i strålande solsken: Öarna och halvöarna i Argyll och Bute-regionen är förbundna av allehanda små färjor.
Överfart i strålande solsken: Öarna och halvöarna i Argyll och Bute-regionen är förbundna av allehanda små färjor.
Överfart i strålande solsken: Öarna och halvöarna i Argyll och Bute-regionen är förbundna av allehanda små färjor.
Överfart i strålande solsken: Öarna och halvöarna i Argyll och Bute-regionen är förbundna av allehanda små färjor.
Överfart i strålande solsken: Öarna och halvöarna i Argyll och Bute-regionen är förbundna av allehanda små färjor.

Skottland när det är som bäst.

Avslutningsvis tillbringar vi några dagar i den vidsträckta regionen Argyll och Bute, som likaså ligger i västra Skottland. Här finns det många halvöar och öar, mellan vilka det går flera små färjor. Men framför allt visar sig dock Skottland åter från sin bästa sida. Genuina byar, pittoreska slott, stående stenar och stenhuggerier från forntiden: Vi upplever hela programmet – och som pricken över i:et färgstarka solnedgångar vid havet.

Vi har tillbringat två och en halv månad i Skottland, och den nordligaste delen av Storbritannien har överträffat våra förväntningar i alla avseenden. Men ”4-Xtremes – The World Tour” måste fortsätta. Nästa stora färja är bokad: till Nordirland, vars kust vi kan se redan på kvällen före avfärden.


4-Xtremes – The World Tour.

En resa som saknar motstycke.

Andrea och Mike Kammermann är på väg med sin Axor under tre år. ”4-Xtremes – The World Tour” är mottot för resan som de två schweizarna gav sig ut på i mitten av 2020 – och som RoadStars-communityn har förmånen att kunna följa! Håll dig uppdaterad så att du inte missar något av de hisnande resmålen som det äventyrliga paret besöker.

Du hittar alla delar av serien ”4-Xtremes – The World Tour” här.

Hur resan förlöpte före överfarten till Sydamerika hittar du här.


Foto: 4-Xtremes

11 kommentarer